En Löjtnantessas dagbok

På gott och ont! Bra att tiden rinner i väg så att Älsklingen kommer hem. Men jag får kanske inte riktigt gjort allt som jag önskar. Men det säger nog mer om min optimism och att jag försöker få gjort mer än vad som är möjligt kontra mängden tid.

Så en uppdatering;
Det blev inget av lägenheten:( Vi låg högst i en vecka, utan att ha lagt något nytt bud(!) Men så när jag precis hade sagt till mig själv att hmm det verkar som att vi verkligen kommer att vinna så piper det i fickan... jag fick ett sms om att det inkommit ett nytt bud... så typiskt!!!!! De lade vad jag hade satt som vår gräns och gränser är till för att hållas antar jag så det var bara att motvilligt dra oss ur det hela. Men en känsla av lite orättvisa förföljde mig hela dagen. Men det är bara att ta nya tag! Jag tror på att något ännu bättre väntar runt hörnet. Åtminstone är det vad jag intalar mig själv:)

Älsklingen mår bra, men längtar hem. Jag fick ett paket igår med ett brev och fina sjalar. Det var uppskattat. Får se när mitt paket som jag har skickat når honom:) Han kommer inte ha samma möjlighet att nå mig under en tid som han tidigare har haft så det kommer att bli lite tufft. Man har en sorts inbyggd alarmklocka i kroppen och när man inte hört av honom inom den tid som vi brukar höras så stiger en oroskänsla i kroppen och intensifieras mer och mer ju längre tiden går. Detta trots att man är medveten om det hårda jobb de utför och att kontaktmöjligheterna inte riktigt är som här hemma. Men den oroskänslan är svår att skaka av sig och blir lite stressande att bära. Men huvudsaken är att han mår bra.

Nu ska jag ta lite sen frukost och se vad jag ska hitta på innan det är dags att gå till jobbet. Har kvällsjobb idag.
Ha det bra i solen, snön, kylan och stundvis i stormen:)

Vårt bud ligger fortfarande högst, budgivningen har därmed stått stilla i lite mer än 2 dygn! Jag hade en skum dröm (en av många) där jag drömde att det var lägenhetsägaren som lade det första budet, bara för att få igång budgivningen. Jag var så glad när jag vaknade då jag var övertygad om att vi därför skulle få köpa lägenheten till utgångspris då ägaren gav sig till känna och drog tillbaka sitt bud och tackade ja till vårt intresse. Sedan vaknade jag ordentligt och skrattade lite åt mig själv. Men faktum kvarstår vi ligger högst och nu väntar jag på svar från ägaren om när tiden för budgivningen går ut.

Älsklingen ser fram emot en ny lägenhet och en av våra bästa vänner ska kika på en ny lägenhet bara 1minut från den vi har budat på. Det skulle vara så kul om vi alla 3 flyttade dit. Men jag saknar lite att inte få dela upplevelsen av vad som kanske kommer att bli vår hittills största affär med min kärlek. De jobbar och jobbar så han har inte haft möjlighet att ringa på samma sätt som innan. Han ringde en snabbis under förmiddagen, men han hade ingen dator framför sig så vi kunde inte gå igenom kalkylerna på lån och månadskonstnad för lägenheten så som jag hade önskat. Men han skulle återkomma när det gick. Men han sade att han litar fullkomligt på mina beslut. Det kändes naturligtvis väldigt bra att höra. Men man kommer ändå inte helt ifrån att jag inte får dela spänningen och nervositeten helt med min fina hälft. På så vis känns det därför inte heller helt på riktigt än.

Det är frustrerande att inte kunna höra av oss till varandra när vi vill. Han längtar hem till mig massor och jag längtar minst lika mycket efter honom. Att en sådan sak som ett jobb ska få avgöra möjligheten att få kommunicera med varandra och träffas känns, ja det känns rätt konstigt. På ett sätt har han valt det och på ett sätt inte... Jag menar det finns mycket med mitt jobb som jag inte uppskattar, men som jag för tillfället måste acceptera... lite så är det ju för Älskling också. Han får ta det goda med det onda som följer hans jobb. Jag undrar hur det känns att ha ett jobb man är så hängiven att man tillåter sitt liv att bli påverkat så mycket som en soldat måste göra... Jag vet inte om jag någonsin skulle acceptera ett jobb som skulle hindra mig från att ha kontakt med mina nära och kära på andra villkor än mina egna. Jag känner också en plikt och en skyldighet i mitt jobb med psykiskt funktionshindrade. Men jag har ofta funderat på om soldater i första hand numera utför sitt jobb efter plikt och skyldighet... Jag har frågat många varför de åker på mission och flera svar har varit för att jag vill testa mig själv i skarpt läge. Naturligtvis vill de även göra en insats, men att testa sig själv i skarpt läge brukar vara det första svaret... Jag känner att inlägget nu tog en helt annan riktning så jag tror jag lämnar tankarna här. Som beteendevetare intresserar sådana här tankar mig mycket, men de är så mycket enklare när man inte påverkas av svaret. Jag vet i alla falla att jag är stolt över min Älskling. Att jag mer än gärna skulle åka utomlands och göra en insats för människor. Men jag tror fortfarande inte att jag skulle åkt om jag själv inte fick vara med och påverka villkoren mer än vad jag upplever att man som soldat kan/får göra... Jag kan ha väldigt fel i den frågan, men jag talar om mina upplevelser så det är fotfarande min sanning. Men jag vill ändå avsluta inlägget med att skicka en tanke till alla duktiga människor som faktiskt ger sig ut på mission, tillåter sina liv att bli så påverkade och en tanke till alla som stannar kvar här hemma och accepterar läget, kämpar på och styr upp en tillvaro för soldaten att komma hem till. Vi är alla hjältar.

Har äntligen fått prata med min Älskling igen!
Första gången på nästan 1v. En vecka som kändes väldigt lång.
Men han mår bra, är jätte trött men okej.
Han har tyvärr inte kunnat öppna bilderna som jag skickade på lägenheten då de är för stora för datorerna och nätet där nere. Tyvärr vet jag inte hur jag ska komprimera dem då de inte har några upp-packningsprogram... får kanske skicka dem en och en istället;)
Kvinna som har lägenheten verkar tycka bra om oss. Dock vill hon gärna ha ett svar, vilket jag förstår då hon har köpt en ny bostad redan och behöver planera ekonomiskt för sitt... Först lät det som att vi kanske skulle slippa budgivning, men i kväll när vi pratades vid igen har ett nytt par kikat på den så vi får se hur det går om A nu är intresserad... Så typiskt att lägenheten skulle dyka upp nu när A inte är hemma, men inget ont som inte har något gott med sig antar jag.

Det var så skönt att höra Älsklingens röst idag. Det är vekligen guld värt. Särskilt efter allt man läst o mde sista dagarna. Det gav nästan lika bra effekt som massagen jag var på under förmiddagen. Åh vilken massage! Smärta har aldrig varit så skönt! Fy vad ont det gjorde stundvis, men vilken talang den lilla japanska kvinnan var. Hon är garanterat en av de mest skickliga massörer jag träffat. Jag känner mig lite mörbultad nu och trött. Första gången som jag känner lite träningsvärk av massage:) Men jag är mer rörlig och avslappnad så det var det deffinitivt värt besöket och nu är ett par muskelknutar upplösta. Hon fick mig att längta ännu mer efter A. En av våra största önskningar är nämligen att få resa till Japan och massören fick mig att fantisera om hur vår resa dit skulle bli... Har vi tur kanske vi kan resa dit redan nu till sommaren. Det hade varit en perfekt början på resten av våra liv. Vilket det känns lite som nu när A är iväg. Det känns som att missionen är något vi ska få avklarat innan resten av våra liv kan börja.
Ha det så gott.

Bloggar är både på gott och ont... Jag har försökt att hålla mig lite i från ämnet här, men nu kan jag inte hålla mig mer. Har läst missionens blogg de senaste dagarna och den har ju minst sagt satt i gång tankar. Den har ju även lugnat då det inte förekommit några personella skador som de så fint uttrycker. Men nattens drömmar har speglats av den första biten av texten... att det förekommit strid. Vi har ju varit relativt förskonade av sådana aktiviteter hittills. Men det kvittar vilka av våra soldater som hamnar i strid, min egen kanske sitter tryggt och lugnt och dricker en kaffe, vem vet... Men någon soldat, oftast flera har ändå varit i strid. Vi får hoppas att det faktum att det inte förekom några personella skador även innefattar den psykiska biten i framtiden... Jag vet att vi har starka och välutbildade samt medvetna soldater. Att de trots allt "trivs" i skarpt läge... Men den där klumpen i magen som vi nog alla har fått bekanta sig med någon gång gör sig allt extra påmind när man läser om vad soldaterna får vara med om. Inte minst att detta är vardag för många som bor där. Det är ju inte utan att man funderar över rättvisa i världen, vad en dräglig livskvalité är... Dock kommer jag inte gå närmre in på mina tankar just nu. Först ska jag försöka vakna upp ur drömmarna som på något vis ligger som en dimma över mig.

Hejsan.
Det känns som en evighet sedan jag skrev sist, men det beror nog mest på långa dagar och mycket aktivitet.
Sedan sist så har jag varit iväg på röntgen. Får se om de hittar något fel med lungorna. Andningen har inte varit så problematisk på ett tag, men jag har börjat få ont vid vänster lunga igen. Det började som sagt igen när jag började sova på soffan. Dock trodde jag att det skulle avta igen, men det har det ännu inte gjort. Så astmasprejen har fått komma lite till undsättning, men den fungerar tyvärr inte mot det onda runt lungan.
Jag har också varit på flera möten, träffat vänner som jag inte riktigt haft tid för på ett tag och så har jag naturligtvis jobbat. Jag har jobbat hela helgen och igår innan jobbet var jag på en extra visning av den där lägenheten. Det kändes åter igen som att jag och Älskling skulle trivas utmärkt där. Dock har jag fortfarande inte fått något svar om vad han tycker... Vi har inte talats vid på flera dagar då de är rätt överhopade med jobb för tillfället. Men som tur är har han mer eller mindre tillfrisknat så kanske orkar han ringa i kväll om de är inne på campen. Det ska bli underbart att vara ledig i morgon. Jag känner verkligen att jag behöver det. Jag måste försöka komma i väg och få massage, min kropp skriker efter lite hjälp. Jag är stel från topp till tå och gillar inte längre soffan som jag tidigare hållt så kär. I går tyckte jag lite synd om de gäster vi haft övernattnade på den. Men ingen har någonsin sagt att den är obekväm att sova på så kanske är det bara min kropp som är problemet. Men en ny soffa är nog betydligt lättare att få tag på än en ny kropp;)

Jag måste verkligen försöka att skärpa till mig... Jag gillar inte att jag slarvar med maten. Äter det gör jag, men jag äter inte så bra som jag brukar och jag lagar inte det där lilla extra eller med den där lilla extra omsorgen. Just nu ska det bara gå snabbt och lätt annars känns det som att det kan kvitta... Mm jag har ju inte haft alla förutsättningar att ta bra hand om mig själv det sista, men det känns ändå som att "lite bättre kan du". Energin har jag haft, men inte viljan. I dag har jag viljan, men inte energin. Imorgon då jag är ledig kanske det klaffar...
Någon som har tips på lättlagad mat som känns som att man har gjort det där lilla extra? Eller kanske mat som går snabbt och lätt som är hyfsat nyttig?;)

Jag har sovit ordentligt i natt!!!! Jag känner mig visserligen mer trött i dag än igår, men betydligt mer glad nu när jag fått besöka drömmarnas land igen. Energiförådet är påfyllt och det känns inte längre lika jobbigt att jag ska jobba helg. I dag är jag dock ledig och har inte planerat in något mer än röntgen av lungorna. Se om allt ser bra ut efter andningsproblemen jag hade... eller har? Jag känner något i luftvägarna i dag, men det är ändå rätt okej.

Min Älskling däremot ringde i förrgår. Han är förkyld och har förmodligen feber. Som tur är har han snälla arbetskamrater som har fått honom att förstå att han bör vila. Fast det kanske gör dom mer envisa än snälla då det inte är en lätt match att få A att stanna hemma när han är sjuk;) Han hade svårt att tala i telefonen då han ringde, rösten brast och han bara hostade. Han sov dessutom 5h mitt på dagen vilket är väldigt ovanligt för honom så helt fit for fight är han inte.

Idag kommer även hantverkarna och ska sätta upp innertaken i sovrum och kök. Jag antar att det är bra, men jag litar inte på att det kommer att förbli bra då innertaket väl är uppe. Sedan blir det väl sanering av sovrummet och kanske, bara kanske kan jag sova i min säng istället för på soffan i natt.

Ha en bra dag!

Jag var ju och hälsade på min gudson igår som är 8år. Jag hann knappt innanför dörren innan han sprang med raketfart och kastade sina små armar omkring mig. Jag fick en sådan bamsekram och kunde inte låta bli att tänka "vad stark han är". Han har hunnit bli stor och till sommaren så är han nog snart lika "lång" som mig om han fortsätte att växa i samma takt. Jag fick massor av kramar och det var så mysigt med lite närhet. Men det är så svårt att tänka sig att jag för 8år sedan satt och matade och nattade honom när han inte kunde sova (jag hjälpte till och tog hand om honom en del när han var liten då han var sjuk). Det kunde bli riktigt sena nätter och trots att hans föräldrar låg i samma rum som honom och jag låg på deras soffa i vardagsrummet så vaknade jag till varenda litet ljud i tron om att det var hans andningslarm som gick igång. Dagen efter så kämpade jag mig upp, följde ibland hans syskon till dagis och jag gick till skolan (gymnasiet) som låg på andra sidan gatan. Mm det känns som en evighet sedan, nästan som ett helt annat liv. Min gudson Benjamin ville komma hem hit och sova över och det får han så gärna. Det kan lätt bli lite ensamt utan Älsklingen hemma, ingen att säga god natt till, äta med och bara få en spontan kram utav. Benjamin behöver tvärtom lite lugn och ro. Med 3 bröder blir det mycket stoj och han troligtvis någon bokstavs-sjukdom mm. samt tal och hörselproblem som han blir retad för i skolan. Så vårt lilla hem skulle nog passa honom bra någon gång in i mellan. Älsklingen har nu varit hemifrån i snart 2v. Det känns mer som 2 månader, men en dag i taget kommer vi närmre målet. Jag känner att jag ligger lite mitt i mellan en bra och dålig dag i dag. Det är lite känsloladdat under ytan som inte går att beskriva på ett bra sätt för jag känner mig ändå bra, är inte ledsen eller så. Hoppas iaf att Älsklingen ringer ikväll. För övrigt ska jag äta middag med min syster. Hon kommer hit i em. så blir det lite tackos.

Det har inte blivit så mycket skrivande på några dager nu. Allt med vattenläckan börjar ta ut sin rätt. Har sovit på soffan nu i 3 dagar och det går inte så bra. Snickarna har blottlagt isoleringsmaterial mm i taket i sovrummet så det sticker i hals och ansikte så fort man går in där. Så just nu saknar jag att få sova i min säng.
Lägenhetsvisningen jag var på var lyckad. Jag tyckte väldigt bra om den och tror att min Älskling skulle göra detsamma. Jag har skickat bilder mm så att han kan få en liten bild av hur det ser ut så får vi se hur/om vi går vidare med det. Han ringde för övrigt ett par gånger igår. Stackarn är både lite förkyld och dålig i magen. Dom har ju tyvärr några mindre roliga "magsjukdomar" där nere, men det verkar som att Älsklingen har klarat sig bra. Bara något tillfälligt som medicen försöker avhjälpa med lite piller. Det är riktigt mysigt när han ringer. Även om man inte kan tala om allt via telefon eller att han inte alltid sitter själv när han pratar så bara att få höra varandras röster förgyller dagen. Så skönt att även kunna få lite stöd i allt som händer här hemma. Det är lätt att bli frusterad när man inte blir tagen på allvar av hyresvärden (som dessutom äger lägenheten) och snickare med 40års erfarenheter som bojkottar allt jag säger... Men det är då jag vill trycka upp i ansiktet att det var dom som ansåg att vi bara var drabbade av kraftig kondens och att det tog deras 40års erfarenhet ett par veckor att fatta något som jag utan den typ av utbildning insåg direkt när jag plaskade i vattenpölar i köket.

Förövrigt ska jag i dag på kalas hemma hos min gudson. Det är inte han som fyller år idag det är hans storebror som blir 11år, men vi ska fira dem båda och de ska få en aningen försenad julklapp. Så jag ska ta och fixa i ordning det sista och sedan bege mig till bussen. Sorgligt att det var så länge sedan jag såg dem när det endast tar en halvtimme timma och åka hem till dem. Så idag ska vi mysa i kapp!

Ha en bra helg!

Har varit på jobbet både igår och idag. Känns lite ovant då jag har varit ledig så mycket när A var hemma. Men jag har kommit in i det rätt så bra. Alla klienter var inte hemma på boendet så det blev en liten mjukstart. Energin är för tillfället på topp, förstår inte vad som har hänt, men igår hade jag till och med svårt att somna trots att klockan var mycket. Ändå var jag inte trött i morse när jag gick upp tidigt för att börja jobba kl 07.00. Bara att tacka och ta emot antar jag:) Energin får jag nog lägga lite på att städa i helgen. Det är så rörigt här efter att vi bortsett från vattenläckan i köket dessutom fick läcka i sovrummet(!) så det står saker överalllt, huller om buller.
Annars håller jag på med ett litet projekt som jag påbörjade för några veckor sedan med Hälsosam choklad... Ja choklad kan faktiskt vara nyttigt!!;) Mer om det skriver jag en annan dag, men för den som är nyfiken kan ni kika in på min kollegas hemsida; www.x-choklad.com. Jag håller på att försöka designa lite broschyrer som jag kan dela ut vid informationsträffar mm. om chokladen.

Jag kom föresten på att jag lovat att berätta om en av de julklappar som jag gav till A när han kom hem. Han fick ett halsband med ett hänge bestående av en liten ID-bricka kan man säga. På den hade det graverats in ett foto på mig och på baksidan var ett personligt meddelande ingraverat. A blev jätte glad. ID-brickan tog vi sedan loss från halsbandet och fäste bakom den ID-bricka han bär om halsen genom jobbet. Precis som jag tänkt mig så upplevde han att han på så vis fick bära med sig en bit av mig hela tiden. Jag beställde den genom hemsidan; www.fotosmycket.se. Det var rätt billigt och det var bra och snabb leverans.

Nu ska jag strax laga lite mat. Idag blir det kalkon och brocoligratäng med västerbottenost på.

Nu har min Älskling rest tillbaka igen. A ringde igår, han var framme och allt hade gått bra. Det var jobbigt att säga hej då även denna gång. Jag följde honom till tågstationen och där fanns många kollegor till honom, både de han jobbar med nu och de han jobbar med normalt sett då han inte är iväg på mission. Det var jobbigt att se alla, försöka vara trevlig, inte se allt för ledsen ut när man hälsar. Tillslut gick vi ut och väntade på tåget och jag bara stod där i hans mysiga famn. För en liten stund kändes det som att tiden stod stilla och sedan kom verkligheten i kapp då tåget rullade in på perrongen.
Nu känns det återigen tomt här hemma och jag vaknar stup i ett när jag sover. Jag antar att jag i sömnen märker att han inte ligger brevid mig. Känslomässigt har jag återhämtat mig bra, jag har fått behålla min energi. Men jag hade gjort mycket bara för att få ha honom hemma en dag till. Vi båda försöker intala oss att tiden kommer att gå fort till det att vi ses nästa gång, men vi saknar varandra redan nu. Vintern kommer att hinna gå mot vår och det känns rätt avlägset just nu. Tack och lov så finns det telefoner, internet och brev. Som jag sagt förut så vet jag att vi anhöriga till svenska soldater har det bra på så vis att våra kära får komma hem så pass mycket som de gör i förhållande till tjänstgöringstiden. Det får man till exempel inte som amerikansk soldat och jag står fortfarande fast vid att försöka göra det bästa av situationen. För mig själv fortsätter jag ge mig lite vardagslyx. Det behöver inte vara något märkvärdigt, men det ska känns lite speciellt. I går kväll till exempel tog jag en varm dusch och satte sedan på mig morgonrocken och tofflorna som jag fick på hotellet som A "kidnappade" mig till i måndagskväll (vi bodde där över natten, gick på relax, åt 3-rätters med bubbel och vin och hade det mysigt) sedan tände jag ljus, såg på tjejfilmer och drack brämhults jorgubb och limejusice ur vinglas. För oss båda så försöker vi göra småsaker i vardagen som underlättar för varandra. Till exempel ett fint litet brev, ett extra telefonsamtal (han ringer till mig, vi har valt att inte införskaffa tillfälliga telefonnummer och ringa på osäkra sätt) mm. Samtidigt försöker jag tänka på att han måste vara borta för att äntligen få komma hem och att fortsätta ta vara på det lilla. Mycket påverkas av våra tankar och hur vi väljer att se och uppfatta saker.

Min Älskling är hemma sedan några dagar tillbaka!!!
Därav att jag hade något bättre att tänka på i förra inlägget:)
Det var så underbart att få se honom igen och han kramade mig så hårt så jag trodde att jag skulle gå av på mitten.
Dagen efter han kom så hyrde vi en bil och tog oss till hans föräldrars hemstad. Vi hade med oss en tomtedräkt med mask och klädde ut honom en bit ifrån deras hus (grannarna kollade väldigt misstänksamt;)
Sedan stod han på deras trapp, ringde på och höll en skylt i handen med "God jul och Gott nytt år" på.
De kände inte igen honom och när han tog av sig masken hördes jubel och skrik på långt håll. Tårarna flödade och de blev jätte glada! Vi stannade där i flera dagar och blev bortskämda till max.
Nu är vi hemma och tar tag i tråkigare saker som vattenläckor. Under helgen vi var borta och inledde det nya året så hade det kommit in 10l vatten i köket (hur mycket som hamnat utanför hinkarna och därmed inte är mätt vet vi inte).

Oavsett sådana tråkigheter så är det alldeles underbart att få ha honom hemma. Jag njuter varje sekund och det verkar han också göra. Även om han hade lite svårt att släppa tankarna från jobbet de första dagarna (vilket är förståeligt). Dygnsrytmen var också lite svår att komma tillbaka i. Men vi njuter för fulla muggar ändå.
Ni som inte har fått hem er älskling än, Kämpa på!!! Det är värt att vänta på.
Kram

Hejsan!
Det var ett tag sedan sist, får se vad som hänt sedan dess...

Besöket på vårdcentralen resulterade tyvärr inte i så mycket. Enligt underläkaren är jag helt frisk. Att jag hade svårt att andas kunde han inte förklara och var inte särskilt intresserad av att hitta ett svar på heller. Efter många om och men fick jag tillsut en inhalator. Den räddade min jul! Tyvärr vet jag då fortfarande inte vad som är fel på mig.

Julen började hemma då jag hade fått ett nallegram från min älskling innehållande en söt nalle förstås och ett fint armband:) Sedan åkte jag till jobbet där jag jobbade fram till lunch. Julmusiken sattes på kl 07.00 och det gladde några av mina klienter som fint satt och sjöng med. Efter jobbet skyndade jag till bussen, jag hade lätt haft användning av ett par armar till! Två väskor och två stora påsar med julklappar fick följa med. Jag mötte sedan upp min syster på tåget och vi tog oss mot våra barndomstrakter. Blev hämtad av pappa och sedan var julen igång ordentligt. I år var vi "bara" 18st på julafton och då är inte alla 7hundrar(?) och ungefär lika många katter inräknade. Det hela var väl trevligt, men jag kände mig helt väck ju närmre kvällen vi kom. Jag kände mig likblek och hade så ont i bröstet och ryggen. Fick överkonsumera min inhalatorspray annars hade det nog varit sjukhuset nästa. Älsklingen ringde och vi fick prata en stund, det var mysigt. Han längtar hem och nu räknar vi båda ner för fullt till första leaven. Juldagen började i min och min systers barndomshem. Vi sov där själva med 2 hundar och 2 katter som inte ville lämna vår sida. Pappa sov hos sin flickvän. När vi vaknade på morgonen så var det iskallt!! 14grader "varmt" inomhus och ungefär lika många minus utomhus. Det bör tilläggas att det är ett gammalt hus så golvet kändes som is så att ta steget från den varma sängen tog sin tid:) Något av fosterbarnen som annars också bor i huset hade mixtrat med värmen så vi fick ringa pappa för lite assistans med att åtgärda det hela. Men jag och syrran gjorde det bästa av situationen och åt frukost på golvet med ett varmt element som ryggstöd, alla djuren ville naturligtvis vara med:) Sedan bäddade vi ner oss och spelade lite frågespel i sängen innan vi gjorde oss i ordning och pappa körde mig till mina fina svärföräldrar. Det var faktiskt första gången pappa träffade dom(!) Så dåligt att det har tagit 3,5år!! Men så går det när han har så konstigt jobbschema. Men det kändes som att det träffats flera gånger om förut, de var inte tysta en sekund:) Älsklingen ringde och han tyckte det var synd att de träffades första gången utan honom, men han gillade att vi gjorde det bästa av julen utan hans fysiska närvaro. På annandagen reste jag tillbaka till barndomstrakterna igen. Tyvärr var min svärfar sjuk så de deltog inte i den annandagsmiddag som min släkt har varje år. Detta året var vi 51st då alla inte kunde komma. Middagen var också slutfirandet på julen för detta året. Men jag kommer att fira dubbelt upp nästa år då min bättre hälft finns med oss.




Tyvärr fick julen inte ett lika bra avslut när jag väl kommit hem. Jag vaknade på måndagen, gick ut i köket och där plaskade det om fötterna... det har läckt in vatten från taket igen! Hyresvärden menade på att de skulle åtgärda taket i somras pga av läckan vi hade föregående vinter, men då såg allt bra ut. Mitt kök bevisar att de uppenbarligen har missat något! Det läckte på 5ställen i kökstaket trots att det var -10grader ute, jag vågar inte tänka på hur det blir när all snö smälter bort.Hyresvärden gjorde inte så mycket förens jag nämnde hyresgästföreningen då blev det fart! Nu är delar av innertaket uppbrutet, tyvärr har de inte hittat orskaen till läckan, men nu känns det åtminstone som att de gör ett ärligt försök. Kanske har läckan något med mina andningsproblem att göra? De säger dock att de inte hittar något mögel.

Men, men jag har bättre saker att tänka på idag än vattenläckor!!
Ha en underbar dag, det hoppas jag att jag får!
Kram

Igår upplevde jag gamla minnen från min studenttid på högskolan. Vi hade en alumnisittning/Di gamles sittning där vi åt god mat, lyssnade på vår fina kör "Trasa" som även fanns "På min tid" och berättade gamla minnen. Det var mycket trevligt. Tyvärr blev inte besöket på vårt kära Kårhus en lika gemytlig upplevelse. "På min tid" hade vi riktigt kul där, jag var så kallad Phestmästare och stod bakom alla teman mm. Men nu får jag säga att det var mer eller mindre helt dött. Vi kunde stannat kvar på middagen hela kvällen istället:)
Idag är jag lite småtrött då det trots allt blev lite sent igår och jag hade gått upp kl 6 för att jobba själv hela dagen och lade mig runt 3tiden och hade konstigt nog lite svårt att somna. I dag ska jag också jobba, fast kväll så jag börjar först lite senare.

I dag och även igår saknade jag min Älskling rätt så mycket. Jag saknar närheten och allt mys. Få pussa honom god natt och berätta om mina upplevelser från middagen mm. Jag vet att han hade en intressant dag då de upptäckte en improviserad explosiv sak som de förstörde, men det gör mest att jag vill få hem honom ännu mer och saknaden blir större. Hoppas att han ringer idag.

Jag väntar någon stans på att vardagen ska infinna sig och på något vis har den väl gjort det. Jag menar dagarna flyter på, men jag upplever inte att jag har fått rutin på något sedan han reste. Det blir mest att man löser saker för dagen. Vilket jag inte är van vid. Jag brukar ha det mer planerat, men jag känner mig inte  så motiverad till det. Jag försöker få julen att kännas speciell även i år, men det gör den inte, jag vill mest att den också ska svepa förbi så att det närmar sig till jag får träffa A igen. Det stör mig att jag känner så för jag vill inte att 6 månader av mitt liv bara ska svepa förbi utan att jag verkligen tar vara på det. Det är ju inte så att jag bara sitter hemma precis. Jag sysselsätter mig varje dag, men jag uppskattar inte tillvaron lika mycket på något vis... en mycket skum känsla... någon som känner igen sig?

Kram

Igår var jag ute och letade de sista julklapparna. Det gick ganska bra, men jag har insett att det kanske inte var så bra idé att ge bort nästan alla min julklappsidéer till andra nära och kära och själv stå kvar med en tom inköpslista. Men det blir nog bra i slutändan. Jag tycker faktsikt att det är kul att leta klappar och få slå in och överraska någon. Det behöver inte vara det största och dyraste klapparna för att göra någon glad. Det är tråkigt när man har sett någon drabbats av julklappshysteri och hur stressen och ångesten över pengar tar bort julandan.
Min fina syster hjälpte mig igår att ornda inför en klapp som min Älskling ska få. Tyvärr vågar jag inte avslöja den här då jag inte vet om Älskling läser bloggen, jag vet inte ens om han känner till att den finns:) Men jag lovar att berätta om gåvan i efterhand då säkerligen flera kan ha med sig det som tips inför en kommande present.

I dag ska jag städa lite, jag har blivit lite slarvig de senaste dagarna då jag har prioriterat att lägga tiden på annat. Annars ska jag pynta lite till och planera lite inför lördagen då jag ska på en sittning/middag med vänner från högskoletiden. Tänk att det redan har gått nästan 5år sedan jag slutade! Helt otroligt vad tiden kan gå. Ikväll ska jag även jobba, jobbhelg står på schemat. Jag ska inte klaga då jag inte har jobbat helg på länge nu. Jag valde nämligen att ta ut endast 2v semester i somras för att spara semesterdagar till när A kommer hem på sin leave. Men det blev lite jobbigt att jobba varannan helg och veta att jag sitter på jobbet när jag har min enda chans att träffa honom på hela veckan. Så jag tog ledigt jobbhelgerna. Nu har jag tyvärr inga semestedagar kvar så det blir till att ta tjänsledigt när A får komma hem för lite ledigt. Men det får vara värt det...
Synd bara att det inte finns några "anhörigdagar", så som det finns mamma och pappa dagar. det har ju visats sig att soldaternas ledigheter inte ger lika mycket utan deras nära och kära hemma. Men det finns många som inte har råd eller möjlighet att ta tjänstledig och stanna hemma när semesterdagarna är slut. Om Soldaten fick ge bort låt säga 7 anhörigdagar så hande man kommit långt med dem. Kanske kan man inte få den ersättningen som man hade fått om man varit på sitt jobb. Men kanske en symbolisk summa som när man fackarbetar mm... Mm drömma kan man göra i alla fall!:))
Nu ska jag sätta fart med dagens att göra lista!

Hej på er!
Hoppas att er dag har varit bra, min blev inte alls vad jag hade tänkt mig...
Egentligen så skulle jag och min syster på en mysig spakväll med massage, julmusik, glögg och pepparkakor.
Istället har jag spenderat dagen med att leta efter en mobiltelefon, då min kära telefon utan förvarning bestämde sig för att inte längre få kontakt med displayen kl 22 igår kväll. Jag har aldrig haft problem med den, den har alltid fungerat utmärkt och sen blir den plötsligt bara svart efter att ett sms kom (jag rörde inte ens telefonen när den gick sönder). Ni vet ju att min dator kraschade för en vecka sedan så nu blir det till att köpa både telefon och dator och jag ser hur tusenlapparna flyger iväg. Så spa och massage får helt enkelt vänta lite. När jag skulle till och från köpcentrat så gick dessutom bussen sönder både på dit och hemresan (ändå valde jag en ny busslinje på vägen hem för säkerhet skull). Jag tror jag ser ett mönster.. undra om jag verkligen vågar köpa något nytt:P Hade det inte varit för att affärerna enbart har låtsastelefoner med en klisterlapp på skärmen så hade det varit enklare att välja telefon. Man vill ju gärna klämma och känna lite på dem! Jag var i 5-6 olika butiker idag och blev inte ett dugg smartare. Som tur var har jag en så snäll svåger som lånar ut en mobil åt mig. Det vore väl tusan om den också skulle gå sönder. Jag är faktiskt väldigt rädd och försiktig med saker bara så ni vet. Sen att alla telefoner mer och mer liknar datorer gör det inte lättare... Jag är inte intresserad av något sådant, men samtidigt vill man inte ha en tråkig, dålig och plastig telefon som de andra ofta ser ut att vara om de inte är "minidatorer". Ursäkta om jag framstår som lite bitter och negativ nu, men jag är bitter för tillfället.

Ni skulle sett vad jag gjorde för att komma i tid till jobbet idag. Jag har alltid andvänt mobilen som väckarklocka så nu när det inte gick var jag tvungen att komma på något annat... trött som jag var så stälde jag in kaffebryggaren i sovrummet och använde för första gången timern på den och vaknade till doften av kaffe;) Det blir väl ändå en guldstjärna för uppfinningsrikedom;)

Förövrigt så lyckades jag trots att skärmen på telefonen inte fungerar att ta emot ett samtal från Älskling. Det var höjdpunkten på dagen! Han hade det bra och ville meddela att julklappspaketet hade kommit fram:) Jag var inte ens säker på att det skulle komma fram i tid så det var en bra nyhet. FM har flygit ner julgranar åt dem och de har haft pepparkaksbak, så julstämningen infinner sig nog hos dem också:)

Ha en bra kväll och tack för alla kommentarer! Lika mycket som bloggen kanske kan hjälpa er som läser så hjälper det mig att någon där ute lyssnar.

Tårarna fortsatte mest hela kvällen igår, men som tur var blev de på kvällen mer av glädje och tacksamhet istället för saknad. Då såg jag nämligen att jag fått ett mejl av min Älskling. Fortsätter han inte jobba inom FM i framtiden så kan han definitivt bli poet!  Det var skrivet så där vackert som alla flickor någon gång drömmer om att få läsa. Jag blev så rörd och helt stum... vad skriver man tillbaka på något så vackert? Jag gjorde i alla fall ett tappert försök mellan tårarna och i morse hade jag fått ett litet kryptiskt svar som jag själv kopplar samman med en framtida julklapp eller något när han kommer hem... Han skrev att jag inom en snar framtid kommer att få bära hans hjärta ännu mer... Vad han än syftar till så blir jag bara glad, jag bär gärna hans hjärta genom hela livet.

Hur tuft det än kan vara att vara tillsammans med en soldat, för det är det många gånger! Min jobbar dessutom inom FM även när han inte är iväg. Så finns det något positivt och det är att pga att de så ofta är i väg på övningar, utbildningar mm så hinner vi sakna varandra, får kvalitetstid istället för kvantitet, vi tar vara på det lilla och uppskattar varandra mer i vardagen. Det är svårt att alltid tänka på det när man är irriterad på FM att de sätter ihop så idiotiska schema så att dom får vara iväg veckor i streck mm. Men då är det väl ändå tur att det för något gott med sig i det långa loppet. Jag gör verkligen mitt bästa för att skapa något positivt även av denna perioden och jag hoppas att ni där hemma gör detsamma. Vi får tillåta oss själva att vara lite labila (det är så jag känner mig just nu, då jag sällan brukar gråta), ligga på soffan en dag om det är vad vi behöver. Skämma bort oss med lite massage eller på anant sätt ta hand om oss själva. Jag skrev till Älskling när han åkte att allt stöd han ger mig under missionen ska jag ge dubbelt tillbaka. Det ska jag verkligen försöka göra. Vi får inte glömma att vi också behöver ha stöd, det är lätt att glömma då vi inte befinner oss i något skarpt läge. Men får vi inget stöd så blir det svårt att stötta våra fina soldater på ett bra sätt. För min del så har jag fått mer stöd tillbaka än vad jag hade kunnat föreställa mig. Så jag är väldigt tacksam, både för min Älskling och för alla andra fina!

Hoppas att ni alla får en fin dag i dag. Att julkänslan kommer smygandes nu när det är Lucia och allt.
*Kram till er som behöver en*

Jag har ett litet mysigt sammanträffande att berätta om.

Det hela började i tisdags, dagen efter att A åkte. Jag var en snabbis på stan, provade en tröja i ett bås och hörde hur något rasslade till och föll ner på golvet. Jag kikade ner och där låg ett "A" av metall. Jag kikade på tröjan och även de som hängde utanför för att se om bokstaven var någon märkning på kläderna eller liknande, men jag hittade ingenting. Lite stressad som jag var tänkte jag inte så mycket mer på det, mer än "a som i Andreas".
Dagen efter hade jag inte hunnit vara länge på jobbet innan jag höll på att trampa på något i hallen. Det såg ut som en Id-bricka i metall, jag tog upp den och vände på den. Den hade en ingraverad nalle med ett "A" på. Även denna gången tänkte jag snabbt "a som i Andreas", men kopplade inte samman de båda tillfällena än. Senare under dagen var jag så hungrig, fick som sagt inte i mig någon lunch i tid den dagen så jag var rätt stressad i affären när jag skulle köpa mat innan jag gick hem. Jag stod i kassakön när jag upptäckte att något hängde på fingret. Jag skakade lite på handen för att det skulle lossna, men det gick inte. Jag ställde ner kundkorgen och skulle till att försöka ta bort det som hängde på mitt finger, men istället råkade jag trycka fast det ännu mera. När jag tittar efter vad det förestälde så var det ett "A"!!! Inte vilken färg som helst utan ett rosa... Min A är ju pinkey där nere;) Först nu slogs jag av alla tre händelser när jag på nytt tänkte "a som i Andreas":) Sannolikheten att detta ska hända just mig känns inte som så stor.. det kunde varit vilken bokstav som helst och vem som helst hade kunnat råka ut för det. Jag är nog lite mer skrockfull för att bara kunna lägga detta åt sidan:) Jag ser det som ett tecken på att någon håller koll och vakar över oss båda. Kanske hans farmor Anna som hade namnsdag dagen efter:)
Inte nog med detta, när jag senare på kvällen berättade om händelserna för min pappa som även han tyckte att det var lite "för bra för att vara sant" så satte vi oss strax efter i hans bil då vi skulle köra och posta julklappar till A. När pappa startar bilen sätts en gammal låt på som A lyssnade på precis innan han reste, som han aldrig lyssnat på hemma förut, men som han funderade på att skicka till sin mor. När vi gick in på Gallerix där vi skulle posta klapparna så spelades en låt som betyder mycket för A och hans mamma; "Håll mitt hjärta". Vad jag vet så spelas den inte ofta nu för tiden...

Jag kan inte låta bli att le åt det hela och framför allt händelserna med bokstaven A. Det får mig bara att må så gott och plötsligt känns han inte så långt borta. Jag tog en bild på det sista A´t, men jag har tyvärr inte riktigt lärt mig hur man för över bilder till min Älsklings dator. Den jag brukar använda kraschade tråkigt nog precis innan A reste. Men någon dag ska jag allt förska lägga upp bilden

Min fina syster uppmärksammade mig om att det inte har gått att kommentera på min sida!
Jag har nu åtgärdat detta och blir naturligtvis glad för kommentarer.
Hoppas att ni alla har det bra. Själv har jag och min syster bakat julgodis hela dagen!:)
Nu väntar vi bara på att göra den sista knäcken så ska vi njuta av det vi åstadkommit.

I dag har jag haft ett fullspäckat schema! Har haft möten precis hela dagen på jobbet och hann inte riktigt med mina vanliga arbetsuppgifter så "lunchen" fick jag först i mig 16.30 och det var en färdigpaj för att åtminstone hinna få något i magen innan jag behövde ge mig iväg igen. Har annars hunnit träffa både min far och syster en kort stund på kvällen. Min syster är en riktigt klippa! Ett fantastiskt stöd nu när man är känslig. Jag har också skickat iväg julklappar till Älskling så jag håller tummarna att de når honom lagom till julafton. Jag skickade allt i form av ett "brev" dvs i en av postens gröna boxar för 2kg (kostar 95kr) så då går det kanske lite snabbare än om det hade klassats som paket. Resten av klapparna får han här hemma. Jag skickade lite småsaker som kan fördriva tiden om det någon gång skulle behövas. För övrigt har jag varit på stadium då de hade anhörigdag... lite skillnad på anhörigdagen som ordnas av FM;) Stadiums anhörigdag innebar att vi fick shoppa i butiken efter stängningsdags med 30% rabbat. Det var trevligt och jag fick några klappar avbockade på inköpslistan:) När jag kom hem har jag fixat lite inför att det är besiktning på ventilationen imorgon (bor i hyresrätt). Det är synd att jag inte är hemma när de kommer då vi har haft problem länge av att ventilationen låter som en dammsugare... vilket inte underlättar att man får en god nattsömn. Älskling var snäll och tätade för ventilationen i sovrummet innan han åkte och det dämpade ljudet avsevärt. Hoppas att de kan få ordning på problemet efter besiktningen. Hoppas även att de får ordning på att det läcker in snövatten i vårt kökstak! Det hela började kvällen inna A reste och vi bor på våning 2 av 3! Det var lika dant förra året, trodde inte att det skulle bli ett problem i år då de spenderade 4v i somras åt att renovera taket... A väcktes av dem varje morgon under sin semester så han var inte lycklig över att det inte gav resultat.

Har förövrigt hört av Älsklingen både i går och idag!! Resan gick bra, men han var trött då han inte kunde sova bra på planet. Hans första intryck var hur fint det var med bergen där nere och han tycker att maten de får är väldigt bra och god. Skönt att det känns bra för honom, det är ju hans första mission så han vet ju inte riktigt vad han kan föreställa sig. Nu kan han lägga all energi på att omsätta sin kunskap i praktiken med hjälp av FS19 innan de reser hem. A har utbildat nårga trupper som varit iväg, men det är ju inte samma sak som att vara på plats så han har mycket intressant framför sig.

Själv har jag haft en stressig men bra dag idag. Jag hade svår spenningshuvudvärk igår då jag verkar ha fått en ny vana att bita samman käkarna när jag sover, men det har varit ltie bättre idag. Ska dock försöka unna mig att gå på massage nästa vecka!

Hur har er oro gjort avtryck på er?
Kram