Dagar kommer och dagar går
Igår upplevde jag gamla minnen från min studenttid på högskolan. Vi hade en alumnisittning/Di gamles sittning där vi åt god mat, lyssnade på vår fina kör "Trasa" som även fanns "På min tid" och berättade gamla minnen. Det var mycket trevligt. Tyvärr blev inte besöket på vårt kära Kårhus en lika gemytlig upplevelse. "På min tid" hade vi riktigt kul där, jag var så kallad Phestmästare och stod bakom alla teman mm. Men nu får jag säga att det var mer eller mindre helt dött. Vi kunde stannat kvar på middagen hela kvällen istället:)
Idag är jag lite småtrött då det trots allt blev lite sent igår och jag hade gått upp kl 6 för att jobba själv hela dagen och lade mig runt 3tiden och hade konstigt nog lite svårt att somna. I dag ska jag också jobba, fast kväll så jag börjar först lite senare.
I dag och även igår saknade jag min Älskling rätt så mycket. Jag saknar närheten och allt mys. Få pussa honom god natt och berätta om mina upplevelser från middagen mm. Jag vet att han hade en intressant dag då de upptäckte en improviserad explosiv sak som de förstörde, men det gör mest att jag vill få hem honom ännu mer och saknaden blir större. Hoppas att han ringer idag.
Jag väntar någon stans på att vardagen ska infinna sig och på något vis har den väl gjort det. Jag menar dagarna flyter på, men jag upplever inte att jag har fått rutin på något sedan han reste. Det blir mest att man löser saker för dagen. Vilket jag inte är van vid. Jag brukar ha det mer planerat, men jag känner mig inte så motiverad till det. Jag försöker få julen att kännas speciell även i år, men det gör den inte, jag vill mest att den också ska svepa förbi så att det närmar sig till jag får träffa A igen. Det stör mig att jag känner så för jag vill inte att 6 månader av mitt liv bara ska svepa förbi utan att jag verkligen tar vara på det. Det är ju inte så att jag bara sitter hemma precis. Jag sysselsätter mig varje dag, men jag uppskattar inte tillvaron lika mycket på något vis... en mycket skum känsla... någon som känner igen sig?
Kram
Idag är jag lite småtrött då det trots allt blev lite sent igår och jag hade gått upp kl 6 för att jobba själv hela dagen och lade mig runt 3tiden och hade konstigt nog lite svårt att somna. I dag ska jag också jobba, fast kväll så jag börjar först lite senare.
I dag och även igår saknade jag min Älskling rätt så mycket. Jag saknar närheten och allt mys. Få pussa honom god natt och berätta om mina upplevelser från middagen mm. Jag vet att han hade en intressant dag då de upptäckte en improviserad explosiv sak som de förstörde, men det gör mest att jag vill få hem honom ännu mer och saknaden blir större. Hoppas att han ringer idag.
Jag väntar någon stans på att vardagen ska infinna sig och på något vis har den väl gjort det. Jag menar dagarna flyter på, men jag upplever inte att jag har fått rutin på något sedan han reste. Det blir mest att man löser saker för dagen. Vilket jag inte är van vid. Jag brukar ha det mer planerat, men jag känner mig inte så motiverad till det. Jag försöker få julen att kännas speciell även i år, men det gör den inte, jag vill mest att den också ska svepa förbi så att det närmar sig till jag får träffa A igen. Det stör mig att jag känner så för jag vill inte att 6 månader av mitt liv bara ska svepa förbi utan att jag verkligen tar vara på det. Det är ju inte så att jag bara sitter hemma precis. Jag sysselsätter mig varje dag, men jag uppskattar inte tillvaron lika mycket på något vis... en mycket skum känsla... någon som känner igen sig?
Kram
Kommentarer
Trackback
