En Löjtnantessas dagbok

Hej hej.
Har i dag haft en riktigt bra dag. Ingen "berg och dalbana" har synts till... jag är faktiskt lite förvånad.
Men det är skönt att det känns bra. Hörde från Älsklingen senast i natt då han sade hej då igen efter att planet blivit försenat en himla massa timmar. Får hoppas att resan dit gick smidigt då de väl kom iväg på riktigt.
Själv har jag jobbat i dag och suttit i nästan 4h möte. Det blev ändå en liten mjukstart efter ledigheten jag har haft. Det är egentligen min kortvecka så enligt schemat är jag efter i dag nu ledig fram till måndag *lyx*.
Jag ska satsa på att försöka komma in i rutiner, kanske komma i gång med min träning här hemma. Men framförallt är det en bra matrutin som jag är mån om att hitta. Jag är inte helt nöjd med hur det blev sist jag var gräsänka. Denna gången vill jag skärpa till mig lite och kanske laga lite större portioner så att jag fryser in matlådor istället för att köpa något halvfärdigt eller snabblagat. Får hoppas att energin jag har känt i dag åtminstone håller i sig i några dagar och att våren kommer igång på riktigt och förgyller vardagen ännu mer. Det skulle sitta fint!
Grannens trädgård är fylld av blommande krokusar och snödroppar så jag längtar ännu mer nu:)

Hej på er.
Den sista tiden har gått fort. Den har varvats med aktiviteter så som att träffa ännu fler vänner i samband med spelkväll och lunch-häng mm. Älsklingen och jag var även i väg på en underbart härlig hotellhelg i Göteborg mellan lördagen och söndagen. Vi besökte Arken spa hotell, det är det bästa hotellet vi har bott på någonsin. Enligt hotellets "dresskod" så spatserade vi runt i morgonrock och tofflor nästan hela hotellvistelsen. Njöt av deras spaavdelning, testade yoga, missade qigongen då vi inte ställde om till sommartid till söndagen;), spelade biljard, njöt av en mycket god 3-rätters med vinpaket mm. Söndagen spenderade vi i centrum, shoppade, gick på em.bio och tog sedan tåget hem igen. Mys var nyckelordet för den helgen! Igår hade vi Älsklingens föräldrar på besök. Vi åt äpplepaj som vi fixat till under morgonen, åt färska jordgubbar för första gången i år som de hade med sig och bara satt och pratade. Det var skönt att de hann få träffa A igen innan avresan.

Så idag kom den där dagen som jag under tre veckor har försökt att glömma. Jag blir gräsänka igen...
Men vad ska man göra, det är bara att bita ihop. Nu är det i alla fall sista rundan nere (för denna gången) och sen är han "bara min" under en förhoppningsvis väldigt solig och härlig sommar. Jag längtar redan.
De sista dagarna vi har haft hemma har varit väldigt mysiga och det ska jag bära med mig under tiden som är kvar tills vi ses igen. Hela hans vistelse hemma har visserligen varit härlig och underbar, men jag kan känna att han inte hela tiden har varit fullt närvarande... Han ville verkligen inte resa tillbaka idag. Ville stanna hemma här hos mig. Jag kunde se att han var ledsen inombords, men han fällde inte en tår vad jag kunde se. Han höll istället om mig hela morgonen och torkade mina tårar. Det är väl de dubbla känslorna av att gilla sitt jobb och Älska sina nära och kära som ställer till det för honom ibland. Då är det svårt att vara fullt närvarande. Men jag är så glad för de 3 veckor vi har fått tillsammans denna gång. De är ovärderliga. Nu ska jag försöka komma in i Gräsänka vardagen igen... Trots att jag inte kan vänja mig vid att vinka av honom på stationen så känner jag i alla fall att jag är mer förrberedd på vad som komma skall... mina känslor. Att jag kommer att bli ledsen nästa gång jag tvättar då hans tvätt ligger där, att jag kommer att bli ledsen då hans saker inte bara är hans saker utan att det är hans saker som jag upptäcker att han har lagt någon stans som jag får lägga tillbaka. Som den där myströjan som fortfarande ligger kvar i soffan... allt det där som påminner om honom extra mycket de första dagarna...
Pizzakartongerna som står kvar i köket sedan i går kväll som påminner om hur mysigt vi hade det... ja, precis allt kan få dagarna att gå upp och ned i början... Men samtidigt vet jag att det är helt okej. Jag klarar det. Älsklingen vet att jag klarar det. Men jag känner mig ändå rätt duktig. Jag lyckades nästan helt att ha ett tårfritt ansikte när jag sade hej då till Älsklingen. De första tårarna som han såg kom först i morse då han tog på sig uniformen. Då blev det för verkligt... Dagen var verkligen här. Men hans sista minne av mig blev då inte allt för ledsamt. Det är bra, då blir det lättare för honom att resa... Det är bar så förbannat jävla tråkigt att "tvingas" vara utan den man älskar för att andra inte kan hålla sams.

I helgen har vi haft fullt upp med trevligheter. I lördags var vi med min syster och oäkta svåger. Vi spelade bowling och åt gott på O´Larys. Sedan gick vi vidare och tog lite drinkar och öl och sedan gick vi hem till oss en stund och spelade spel. Söndagen började med frukost på stan med några vänner och sedan bar det av till Jönköping för att hälsa på ett par andra fina vänner. Vi åt också gott och satt och pratade hela dagen lång. Timmarna bara flög iväg!
I dag har jag jobbat för första gången på 11dagar (kallas lyxproblem). Jag var så trött då jag har sovitväldigt dåligt i natt. Men jag piggades upp lite av att jag fick veta att jag kankse får gå upp från 75% till 100% efter semestern:)
Så ni får hålla tummarna för mig. Jag har stått i kö för det i 3 år nu. Efter jobbet som slutade redan kl 13 mötte jag upp Älsklingen och Björn. Vi käkade lunch på O´Larys då de hade varit och simmat och så ingick det faktiskt att man fick spela en gratis serie bowling så det gjorde vi förstås:) Inte dåligt att ha soelat bowling två gånger på ett par dagar. Det brukar ju gå si så där ett halvår i mellan om inte mer annars:) bra gick det i alla fall. Flera strikes och spärrar. Men det gick lika bra för grabbarna så jag förlorade trots mina 113poäng:) I kväll vankas det nog bio om Älsklingen får bestämma. Får se om det går någon tidig föreställning så jag orkar upp till jobb imorgon också:)

Vilken underbar dag vi har haft!
Jag testade hot-stone massage för första gången och Älsklingen valde en kombinationsmassage med bla shiatsu och han var så nöjd:) Kul att han också gillade japanskan. Hot-stone massage är något jag verkligen kan rekommendera för er som aldrig har testat. Avslappning på hög nivå:)
Efter det blev det bad, bastu och aufghussittning,hamam,  äventyrsbad med allt som hör till, lyxräkmackor som var stora nog att ätas av två mm. Efteråt har vi tagit det lugnt här hemma, druckit enormt mycket vatten då vi kände oss som två torra... ja vad ska man säga... jag hittar ingen bra liknelse:) Men uttorkade var vi iaf.
Har ni inte unnat er avslappning på länge så tycker jag att ni tar tag i det det första ni gör i morgon(!)

Hej!
Nu har Älsklingen varit hemma i en vecka. Vilket är alldeles underbart förstås:)

I torsdags när jag skulle gå till stationen och möta upp honom så pirrade det i hela magen. Jag hade så svårt att förstå att jag äntligen, efter lite mer än två månader skulle få träffa honom igen. SJ gjorde mig inte förvånad genom att komma lite sent. Så jag satt där i ca 45min extra innan tåget äntligen rullade in. Ovanför rulltrapporna vid perrongen stod jag med en hemmagjord skylt med texten "Välkommen hem Älskling". Det var nyfikna ögon bland de andra resenärerna som iaktog både mig och skylten. Jag hade haft ett leende nästan oavbrutet under hela tiden som jag väntat på stationen, så "kramp" i kinderna var ett faktum så jag antar att jag såg rätt lustig ut:)
Sakta så såg jag honom plötsligt då han rullade upp för rulltrappan och kom emot mig. Vi pussades och kramades, men fortfarande så förstod jag inte helt att det var på riktigt. Älsklingen blev glad över skylten och att jag mötte upp honom. Vi gick hem. VI GICK HEM!!! Så skönt att kunna skriva VI:))

Efter att ha pratat och myst lite så lagade jag mat åt honom. Han var både trött och hungrig efter den långa resan.
När klockan blev 19 så låg han i soffan och kämpade för att hålla ögonen öppna medanb vi såg på film som jag hade hyrt. Jag underhöll honom på bästa sätt under tiden och försökte in i det sista att hålla honom vaken så att vi vänder rätt hans dygn tidigt. Men kl 21 gav jag upp och VI gick till sängs. Jag har inte lagt mig så tidigt på länge, men Älsklingen var inte den enda som var trött kan jag lova. Jag hade de två senaste dagarna försett mig med sysslor så att det räckte och blev över, bara för att jag skulle få tiden att gå och det gemensamt med saknaden och ivern över att äntligen få träffas tog ut sin rätt:) Dagen efter så gick vi upp tidigt, satte oss på bussen och åkte i väg till Svärföräldrarna.

Där mottogs vi med stora omfamningar och vi stannade fram till igår. Det har varit som att bo på hotell, vi har blivit så ompysslade! De hade till och med lagt välkomstchoklad på våra kuddar(!) Det var skönt att komma dit och stanna de första dagarna. Vi båda fick koppla av odentligt och det behövdes. De första 3 dagaran var nog "jobbigast" för Älsklingen. Han tycker naturligtvis att det är fantastiskt underbart att vara hemma då han har längtat så. Men att bara koppla bort jobbet och allvaret går inte på en kvart precis. Särskilt inte då hans kollegor var i strid första dagen han var hemma. Det gjorde att övergången till "vardagen" här hemma tog lite längre tid.
Själv hade jag lite svårt med att han hade svårt att släppa jobbet och jag har fått ta några djupa andetag för att lugna min iver över att ha honom hemma. Jag har så klart förståelse för att det tar tid att ställa om sig och att det är svårt att lägga jobb och kollegor åt sidan. Men ni som har haft soldater i väg tror jag förstår hur jag menar:)
Våra lugna dagar hos hans föräldrar bestod i att äta gott, mysa framför film och brasa. Vi har varit på besök hos hans syster med familj och har haft besök av andra släktingar. Vi har gått på stan, tagit promenader i vårvädret. Att kunna röra sig fritt och i en lugn miljö utan att behöva tänka på IEDer mm var rena lyxen för Älskling.
Vi har spelat sällskapsspel till långt in på nätterna och har kikat på bilder från hans jobb och öppnat presenter där i från mm. Gissa vad jag fick... En burka!!:P Bara för det ska jag minsann ta på mig den på stan en dag när Älsklingen är med;) Det var den burkan som Älsklingen hade på sig under sin Pinkeycermoni (invigningscermoni för de som är i väg första gången på mission). Sedan fick jag ännu fler sjalar och Älsklingen hade köpt en handknuten matta till sovrummet.

I går kom vi som sagt tillbaka hit. Vi blev körda hem då vår bil står hos svärföräldrarna under missionstiden. Vi tog en fika på soldathemmet och tog ett lugnt hej då. Vi får hoppas att de hinner komma på en fika längre fram igen så att de får träffa A innan han reser igen. Vi fortsatte sedan ner till stan och strosade lite och tog en lunch med vår vän Björn. Älsklingen köpte "Guitar hero" då han fått smak för det när han har varit iväg. Det var rätt så kul faktiskt:) Jag har bara kikat på förut när andra har spelat, men jag var kass!:) Vi hyrde film och skrattade loss till bla "Dinner for schmucks" och "The other guys". 
I dag har vi gjort sånt där nödvändigt som att handla mm. Just nu är Älsklingen iväg och simmar lite med Björn och jag tar det bara lugnt. Jag tror att jag har förstått att han är hemma nu i alla fall... under förmiddagen fick jag en känsla av att det fladdrade till i magen då jag insåg att det redan har gått en vecka... det gäller att ta vara på tiden, men samtidigt ta det lugnt och bara vara. Det är faktist lite av en balansgång. Men imorgon ska vi ha det lite romantiskt. Vi inleder dagen med japansk massage (åh vad ledsen jag är över det som händer i Japan nu! Stackars människor... Jag antar att det inte blir någon semester dit i år trots allt...) sedan fortsätter vi dagen på dagspat brevid och ska basta, bada och äta gott. Det ska bli mysigt! Nu ska jag avlsuta trots att jag skulle kunna skriva mycket mera. Men Älsklingen kommer snart och jag ser fortfarande ut som ett troll i håret efter duschen jag tog innan jag satte mig framför datorn och fastnade här:)

Ha det gott!

Nu är Älsklingen på Svensk mark!!!
Nedräkningen har börjat på riktigt:)
Inga månader eller dagar, bara timmar!

Idag är ingen vanlig dag

Som du säkert redan har hört så firar den Internationella kvinnodagen 100år i dag...
Spontant tänker många Vad bra, vad kul, varför ska vi behöva ha en sådan dag...
Jag har hört blandad respons när man tjuvlyssnat lite.
Jag tänker inte ha någon värdering i vad andra tycker och tänker då jag är lite smått splittrad över dage. MEN en liten tankeställare för de som är mindre positivt inställda eller förvirrade. Det där med att fira 100år gäller inte riktigt över allt. Även i Sverige får vi kämpa för lite mer jämställda rättigheter många gånger. Tänk då hur det ser ut i det land där våra soldater befinner sig. Läs gärna lite på "Anhörigbloggen", de firade den 1:a kvinnodagen på deras polisstation! Det tyckte jag var kul att se att det aldrig är för sent att utvecklas.
Utveckling har varit temat för min dag över lag. Jag var ju på "trimdag" med jobbet, en lite knepig term för dagen tycker jag. Utvecklingsdag hade varit mer specifikt. Det var jätte intressant! Det blir svårt att beskriva dagen i ord här, men vi fick en liten Aha-upplevelse på ett imponerande sätt. En beskrivelse av psykologiska stadier i det vardagliga livet och i vårt fall i en förändring då vi står inför omorganisation på ett eller annat sätt inom mitt jobb.
Katti Uhlin var vår "coach" (hoppas att jag stavade namnet rätt), vilken underbar och fantastisk kvinna!
Alla borde ha en liten Katti sittandes på sin egna axel och vardagen hade underlättats för många;) Särskilt i den berg och dalbana som många kanske upplever i missionstider och även innan och efter.

I dag har jag haft en riktigt bra dag:)
Dagen började med en låååång chatt med Älsklingen. Han har fått ta igen lite sömn i natt och sov hela 12h i sträck(!) Han har suttit med mycket pappersarbete och får möjlighet till återhämtning. Vi hann prata om lite vardagliga ting på chatten, något som kan tyckas "ospeciellt" men det har inte blivit så mycket av det på länge då han inte suttit ostört när vi har talat i telefon och där inte har funnits så mycekt tid till att hinna prata om sådant över huvud taget. Det är liksom inte prioriterat alla gånger. Vi bokade också konsertbiljetter till Metallica som kommer till Sverige i sommar! Så kul att vi fick tag på biljetter då vi båda har längtat efter att få se dem sedan vi gick på högstadiet:) Vilket man lätt kan räkna ut att det är lång tid;) Jag har också framkallat bilder som Älsklingen ska få i present när han kommer hem. Jag kommer att lägga upp en redigerad bild här som jag själv har fixat. Den är redigerad till att föreställa en skissad bild på papper. Då får ni dessutom se hur jag ser ut;) Kanske lite trevligt att ha en bild på vem som skriver även om jag är lite restriktiv med privata bilder under tiden Älsklingen är iväg på jobb. Har under kvällen jobbat och imorgon väntas "Trimdag" med kollegorna på en kursgård här i närheten. Det ska bli intressant. Så det är nog bäst att jag kryper till kojs snart. Ha det bäst!!

Nu har han ringt:) Det är så obeskrivbart hur snabbt ens "tillstånd" kan ändras bara genom att höra honom säga
-Hej sötnös-. Hur mycket energi, lugn och harmoni som på en millisekund bara fyller ens inre.
Han mår bra. Men de har jobbat näst intill hela tiden sedan vi hördes sist. Han sa att om det är möjligt så har de jobbat fler timmar än vad dygnet har... det säger endel. De har varit i en del skarpa situationer, men har klarat dem bra. Nu hoppas jag på att de får vila upp sig lite. Han lät förvånandsvärt pigg trots alla gäspningar, men några timmars sömn och lite soffhäng hade nog inte skadat. Själv fick jag som sagt massor av energi att ta tag i dagen.
Får se om jag kan göra allt jag vill nu när det är söndag... Jag vill framkalla foton jag såg i går. Få inspiration till resor. Älskling längtar liksom jag att få åka till varmare breddgrader. Han längtar efter att få se annat än sandfärger, han vill se lite gräs och han vill få njuta av sand... få gå barfota på stranden, gå i shorts... och jag vill bara få vara ensam med honom i en liten bubbla. Bara få njuta av varandras sällskap. Se nya saker, smaka ny mat... allt sånt där mysigt som hör semestern till. Egentligen är det bara med honom som jag har rest på riktigt. Sedan vi träffades 2007 har vi averkat Kreta, Bali, Lombok/Gili island och Rom. Japan är dröm-målet för oss båda. Vi får se vart vi åker i år...

Mitt hjärta känner sig lite ensamt just nu. Saknar min Älskling väldigt mycket idag. Han ringde inte i dag heller, men jag antar att det ökar odsen för att han ringer i morgon...
Jag såg att han försökte logga in på Facebook tidigare idag, men jag antar att det inte gick som det skulle då han loggades in och ut flera gånger på några sekunder och sedan såg jag honom inte mer.
Jag hade gärna legat i hans famn, känt hans läppar mot mina... det är gånger som dessa som det känns som att tiden går så långsamt den bara kan trots att jag vet bättre. Det är bara några dagar kvar nu, men just nu så känns det som ljusår bort. Har iaf lite fina blommor som gör mig lite gladare. Fick dem av min fina syster som kom förbi tidigare idag. Det skulle göra det lite roligare för mig att städa sade hon:) Jag fick även hjälp att bära upp lite saker på vinden, vilket var snällt. Hade jag gjort det helt själv så hade nog min rygg varit ännu mer ledsen på mig. Jag som tyckte att den blivit så mycket bättre över natten. Men jag antar att jag borde låtit bli att städa och greja idag så att den fick bli riktigt bra innan jag ansträngde den. Men, men lägenheten städar inte sig själv.
Dags att krypa ner i soffan och hoppas på att något på teven får mig att tänka på annat.

Skulle i dag vara riktigt duktig, städa, rensa och fixa i ordning. Kanske lyckas locka fram våren men, istället hamnade jag på stan med min syster. Vi tog en fikan och har gjort staden under flera timmar (läs hela dagen). Till sist blev vi så trötta så vi bara satt och fnittrade. Då var det dags att åka hem;)
Väl hemma hade jag fått brev från svärföräldrarna:) Fina foton på min Älskling och jag var med på ett par av dem.
De sitter nu uppe som ett kollage på kylen tillsammans med vykort mm från Älsklingen. Blir lika glad varje gång jag går in i köket nu! Trodde faktiskt att han skulle ringa idag, men vi får se om det blir i morgon istället. Har tänkt på honom extra mycket idag och räknar ner tills han kommer hem på semester!!! Det ska bli så härligt. Jag lyckades dessutom få massor av ledigt under tiden han är hemma:) Jag lär inte få så mycket till lön den månaden, men precis som sist så får det vara värt det. Jag har också varit och hämtat ut en ny produkt som jag ska marknadsföra. men måste ju testa den lite innan jag kan promota den. En proteindrink. Ryktesvis kommer jag att bli lite av en duracell kanin pga alla antioxidanter och det kan behövas. Så det ser jag fram emot:) Så det kanske blir lite städ imorgon istället;) På modevisningen jag stod och lanserade Hälsochokladen så hade vi ca 180gäster och en del Hälsochoklad blev allt såld. Får hoppas att några av dem blir intresserade av att komma på en av våra infoträffar! Fick höra utav mina mentorer i USA att vi endast är ca 197000 marknadsförare (som vi kallas) i hela världen!!! Kul att få komma in som partner i ett så tidigt skede:) Nu ska det bli lite soffmys. Ångrar att jag inte gick förbi systemet idag. Ett glas rött och lite choklad hade smakat fint:)

Trevlig helg!!

Som ni säkert läst i tidningen så har Svenska soldater varit i strid i samband med en "bogseringsundsättning".
Min Älskling var med i striden. Han ringde mig sent igår, innan jag ens hade uppmärksammat artikeln. Han var trött efter ca 60h tjänst. Det var ett riktitg mysigt samtal och han ringde mig imorse också bara för att dubbelkolla så jag mådde bra. De senaste dagarna har jag tänkt mycket på de olika faser som man som anhörig går igenom. De flesta är naturligtvis känslorelaterade på något vis och individuella. Vissa är väl rätt lika för oss alla så som tex. "berg och dalbanan" -Känslorna går upp och ned hela tiden. "Vakum"- Man är i sin lilla bubbla, saker känns tyngre än vanligt, allt går långsamt och känns trögt. "Gränsen"-Man känner sig rätt okej, nästan lite stark. Men på ett odefinierbart sätt så ligger de där känslorna och bubblar lite under ytan. Men hålls nätt och jämnt tillbaka på ett konstigt sätt... eller har jag fel? Jag har dock i samband med den senaste striden upptäckt en ny fas (för mig) "Superhjältefasen"...
Av någon anledning så var jag cool-lugn över den senaste striden... Visst allt gick bra, men det fladdrade inte ens till i magen då han berättade om striden... kändes inte ens obehagligt att läsa artikeln... Jag var så där lugn så att jag nästan fick dåligt samvete(!) På något sätt så upplever jag just nu min sambo som oskadlig, inget kan komma åt honom, lite som superman fast min Älskling tål kryptonit... I vanliga fall så skulle jag knappt våga skriva oskadlig utan att typ tänka *peppar peppar ta i trä*. Jag är utbildad beteendevetare, men jag har inget bra svar på denna fas... men konstigt känns det! Min Älskling kommer visserligen alltid att vara min hjälte oavsett superkrafter.

Kram