En Löjtnantessas dagbok

Hejsan!
Det var ett tag sedan sist, får se vad som hänt sedan dess...

Besöket på vårdcentralen resulterade tyvärr inte i så mycket. Enligt underläkaren är jag helt frisk. Att jag hade svårt att andas kunde han inte förklara och var inte särskilt intresserad av att hitta ett svar på heller. Efter många om och men fick jag tillsut en inhalator. Den räddade min jul! Tyvärr vet jag då fortfarande inte vad som är fel på mig.

Julen började hemma då jag hade fått ett nallegram från min älskling innehållande en söt nalle förstås och ett fint armband:) Sedan åkte jag till jobbet där jag jobbade fram till lunch. Julmusiken sattes på kl 07.00 och det gladde några av mina klienter som fint satt och sjöng med. Efter jobbet skyndade jag till bussen, jag hade lätt haft användning av ett par armar till! Två väskor och två stora påsar med julklappar fick följa med. Jag mötte sedan upp min syster på tåget och vi tog oss mot våra barndomstrakter. Blev hämtad av pappa och sedan var julen igång ordentligt. I år var vi "bara" 18st på julafton och då är inte alla 7hundrar(?) och ungefär lika många katter inräknade. Det hela var väl trevligt, men jag kände mig helt väck ju närmre kvällen vi kom. Jag kände mig likblek och hade så ont i bröstet och ryggen. Fick överkonsumera min inhalatorspray annars hade det nog varit sjukhuset nästa. Älsklingen ringde och vi fick prata en stund, det var mysigt. Han längtar hem och nu räknar vi båda ner för fullt till första leaven. Juldagen började i min och min systers barndomshem. Vi sov där själva med 2 hundar och 2 katter som inte ville lämna vår sida. Pappa sov hos sin flickvän. När vi vaknade på morgonen så var det iskallt!! 14grader "varmt" inomhus och ungefär lika många minus utomhus. Det bör tilläggas att det är ett gammalt hus så golvet kändes som is så att ta steget från den varma sängen tog sin tid:) Något av fosterbarnen som annars också bor i huset hade mixtrat med värmen så vi fick ringa pappa för lite assistans med att åtgärda det hela. Men jag och syrran gjorde det bästa av situationen och åt frukost på golvet med ett varmt element som ryggstöd, alla djuren ville naturligtvis vara med:) Sedan bäddade vi ner oss och spelade lite frågespel i sängen innan vi gjorde oss i ordning och pappa körde mig till mina fina svärföräldrar. Det var faktiskt första gången pappa träffade dom(!) Så dåligt att det har tagit 3,5år!! Men så går det när han har så konstigt jobbschema. Men det kändes som att det träffats flera gånger om förut, de var inte tysta en sekund:) Älsklingen ringde och han tyckte det var synd att de träffades första gången utan honom, men han gillade att vi gjorde det bästa av julen utan hans fysiska närvaro. På annandagen reste jag tillbaka till barndomstrakterna igen. Tyvärr var min svärfar sjuk så de deltog inte i den annandagsmiddag som min släkt har varje år. Detta året var vi 51st då alla inte kunde komma. Middagen var också slutfirandet på julen för detta året. Men jag kommer att fira dubbelt upp nästa år då min bättre hälft finns med oss.




Tyvärr fick julen inte ett lika bra avslut när jag väl kommit hem. Jag vaknade på måndagen, gick ut i köket och där plaskade det om fötterna... det har läckt in vatten från taket igen! Hyresvärden menade på att de skulle åtgärda taket i somras pga av läckan vi hade föregående vinter, men då såg allt bra ut. Mitt kök bevisar att de uppenbarligen har missat något! Det läckte på 5ställen i kökstaket trots att det var -10grader ute, jag vågar inte tänka på hur det blir när all snö smälter bort.Hyresvärden gjorde inte så mycket förens jag nämnde hyresgästföreningen då blev det fart! Nu är delar av innertaket uppbrutet, tyvärr har de inte hittat orskaen till läckan, men nu känns det åtminstone som att de gör ett ärligt försök. Kanske har läckan något med mina andningsproblem att göra? De säger dock att de inte hittar något mögel.

Men, men jag har bättre saker att tänka på idag än vattenläckor!!
Ha en underbar dag, det hoppas jag att jag får!
Kram

Idag ska jag jobba kväll efter att jag var ledig igår. Innan jobbet ska jag bara till vårdcetralen på besök. Jag har upplevt lite besvär att andas under ca 4-5v nu, men det vill inte gå över så nu får jag allt kolla upp det. Det började när Älskling var sjuk det sista innan han reste så han har väl smittat mig med något. Men jag känner mig inte sjuk bortsett från att det är lite tungt att andas så vi får se vad de säger.Andas bör man annars dör man var det någon som sa.

Idag kom min mamma, hennes man och min syster och även svåger på besök. Vi hade en liten minijul fast utan julmaten. Istället bjöd syrran och jag på danska karbonader med tillbehör. Det var gott! Vi har lite danskt blod i oss så julen för oss består i övrigt av mycket dansk mat, men inte just karbonaderna (panerade fläskfärsbiffar) och dessa var det säkert 4år sedan jag åt sist så det var speciellt. Vi drack glögg och fikade och förstås öppnade vi paket också. Jag fick ett fint hantverkskrin som jag har har önskat mig. Det blir bra att föravara alla stickor och virknålar i!
Sedan fick jag presentkort på bio, presentkort på spa, godis och ett arband med en skyddsängel i; som ska ta hand om mig och min Älskling:)

Han ringde föresten precis som jag hade hoppats på. Tänk vad mycket det kan göra att bara få höra varandras röst:) Han längtar hem och räknar ner dagarna. Även om han naturligtvis trivs bra på jobbet också och tycker att det är mycket intressant. Vi brukar säga att vi ses i drömmarnas land och så blir det allts som oftast. Han är det sista jag tänker på när jag somnar och i regel det jag drömmer om innan jag vaknar.

Nu ska jag röja undan lite efter middagen och sedan blir det att leta upp någon julfilm och få lite stämning igen.
Kram på er

Igår upplevde jag gamla minnen från min studenttid på högskolan. Vi hade en alumnisittning/Di gamles sittning där vi åt god mat, lyssnade på vår fina kör "Trasa" som även fanns "På min tid" och berättade gamla minnen. Det var mycket trevligt. Tyvärr blev inte besöket på vårt kära Kårhus en lika gemytlig upplevelse. "På min tid" hade vi riktigt kul där, jag var så kallad Phestmästare och stod bakom alla teman mm. Men nu får jag säga att det var mer eller mindre helt dött. Vi kunde stannat kvar på middagen hela kvällen istället:)
Idag är jag lite småtrött då det trots allt blev lite sent igår och jag hade gått upp kl 6 för att jobba själv hela dagen och lade mig runt 3tiden och hade konstigt nog lite svårt att somna. I dag ska jag också jobba, fast kväll så jag börjar först lite senare.

I dag och även igår saknade jag min Älskling rätt så mycket. Jag saknar närheten och allt mys. Få pussa honom god natt och berätta om mina upplevelser från middagen mm. Jag vet att han hade en intressant dag då de upptäckte en improviserad explosiv sak som de förstörde, men det gör mest att jag vill få hem honom ännu mer och saknaden blir större. Hoppas att han ringer idag.

Jag väntar någon stans på att vardagen ska infinna sig och på något vis har den väl gjort det. Jag menar dagarna flyter på, men jag upplever inte att jag har fått rutin på något sedan han reste. Det blir mest att man löser saker för dagen. Vilket jag inte är van vid. Jag brukar ha det mer planerat, men jag känner mig inte  så motiverad till det. Jag försöker få julen att kännas speciell även i år, men det gör den inte, jag vill mest att den också ska svepa förbi så att det närmar sig till jag får träffa A igen. Det stör mig att jag känner så för jag vill inte att 6 månader av mitt liv bara ska svepa förbi utan att jag verkligen tar vara på det. Det är ju inte så att jag bara sitter hemma precis. Jag sysselsätter mig varje dag, men jag uppskattar inte tillvaron lika mycket på något vis... en mycket skum känsla... någon som känner igen sig?

Kram

Igår var jag ute och letade de sista julklapparna. Det gick ganska bra, men jag har insett att det kanske inte var så bra idé att ge bort nästan alla min julklappsidéer till andra nära och kära och själv stå kvar med en tom inköpslista. Men det blir nog bra i slutändan. Jag tycker faktsikt att det är kul att leta klappar och få slå in och överraska någon. Det behöver inte vara det största och dyraste klapparna för att göra någon glad. Det är tråkigt när man har sett någon drabbats av julklappshysteri och hur stressen och ångesten över pengar tar bort julandan.
Min fina syster hjälpte mig igår att ornda inför en klapp som min Älskling ska få. Tyvärr vågar jag inte avslöja den här då jag inte vet om Älskling läser bloggen, jag vet inte ens om han känner till att den finns:) Men jag lovar att berätta om gåvan i efterhand då säkerligen flera kan ha med sig det som tips inför en kommande present.

I dag ska jag städa lite, jag har blivit lite slarvig de senaste dagarna då jag har prioriterat att lägga tiden på annat. Annars ska jag pynta lite till och planera lite inför lördagen då jag ska på en sittning/middag med vänner från högskoletiden. Tänk att det redan har gått nästan 5år sedan jag slutade! Helt otroligt vad tiden kan gå. Ikväll ska jag även jobba, jobbhelg står på schemat. Jag ska inte klaga då jag inte har jobbat helg på länge nu. Jag valde nämligen att ta ut endast 2v semester i somras för att spara semesterdagar till när A kommer hem på sin leave. Men det blev lite jobbigt att jobba varannan helg och veta att jag sitter på jobbet när jag har min enda chans att träffa honom på hela veckan. Så jag tog ledigt jobbhelgerna. Nu har jag tyvärr inga semestedagar kvar så det blir till att ta tjänsledigt när A får komma hem för lite ledigt. Men det får vara värt det...
Synd bara att det inte finns några "anhörigdagar", så som det finns mamma och pappa dagar. det har ju visats sig att soldaternas ledigheter inte ger lika mycket utan deras nära och kära hemma. Men det finns många som inte har råd eller möjlighet att ta tjänstledig och stanna hemma när semesterdagarna är slut. Om Soldaten fick ge bort låt säga 7 anhörigdagar så hande man kommit långt med dem. Kanske kan man inte få den ersättningen som man hade fått om man varit på sitt jobb. Men kanske en symbolisk summa som när man fackarbetar mm... Mm drömma kan man göra i alla fall!:))
Nu ska jag sätta fart med dagens att göra lista!

Hej på er!
Hoppas att er dag har varit bra, min blev inte alls vad jag hade tänkt mig...
Egentligen så skulle jag och min syster på en mysig spakväll med massage, julmusik, glögg och pepparkakor.
Istället har jag spenderat dagen med att leta efter en mobiltelefon, då min kära telefon utan förvarning bestämde sig för att inte längre få kontakt med displayen kl 22 igår kväll. Jag har aldrig haft problem med den, den har alltid fungerat utmärkt och sen blir den plötsligt bara svart efter att ett sms kom (jag rörde inte ens telefonen när den gick sönder). Ni vet ju att min dator kraschade för en vecka sedan så nu blir det till att köpa både telefon och dator och jag ser hur tusenlapparna flyger iväg. Så spa och massage får helt enkelt vänta lite. När jag skulle till och från köpcentrat så gick dessutom bussen sönder både på dit och hemresan (ändå valde jag en ny busslinje på vägen hem för säkerhet skull). Jag tror jag ser ett mönster.. undra om jag verkligen vågar köpa något nytt:P Hade det inte varit för att affärerna enbart har låtsastelefoner med en klisterlapp på skärmen så hade det varit enklare att välja telefon. Man vill ju gärna klämma och känna lite på dem! Jag var i 5-6 olika butiker idag och blev inte ett dugg smartare. Som tur var har jag en så snäll svåger som lånar ut en mobil åt mig. Det vore väl tusan om den också skulle gå sönder. Jag är faktiskt väldigt rädd och försiktig med saker bara så ni vet. Sen att alla telefoner mer och mer liknar datorer gör det inte lättare... Jag är inte intresserad av något sådant, men samtidigt vill man inte ha en tråkig, dålig och plastig telefon som de andra ofta ser ut att vara om de inte är "minidatorer". Ursäkta om jag framstår som lite bitter och negativ nu, men jag är bitter för tillfället.

Ni skulle sett vad jag gjorde för att komma i tid till jobbet idag. Jag har alltid andvänt mobilen som väckarklocka så nu när det inte gick var jag tvungen att komma på något annat... trött som jag var så stälde jag in kaffebryggaren i sovrummet och använde för första gången timern på den och vaknade till doften av kaffe;) Det blir väl ändå en guldstjärna för uppfinningsrikedom;)

Förövrigt så lyckades jag trots att skärmen på telefonen inte fungerar att ta emot ett samtal från Älskling. Det var höjdpunkten på dagen! Han hade det bra och ville meddela att julklappspaketet hade kommit fram:) Jag var inte ens säker på att det skulle komma fram i tid så det var en bra nyhet. FM har flygit ner julgranar åt dem och de har haft pepparkaksbak, så julstämningen infinner sig nog hos dem också:)

Ha en bra kväll och tack för alla kommentarer! Lika mycket som bloggen kanske kan hjälpa er som läser så hjälper det mig att någon där ute lyssnar.

Tårarna fortsatte mest hela kvällen igår, men som tur var blev de på kvällen mer av glädje och tacksamhet istället för saknad. Då såg jag nämligen att jag fått ett mejl av min Älskling. Fortsätter han inte jobba inom FM i framtiden så kan han definitivt bli poet!  Det var skrivet så där vackert som alla flickor någon gång drömmer om att få läsa. Jag blev så rörd och helt stum... vad skriver man tillbaka på något så vackert? Jag gjorde i alla fall ett tappert försök mellan tårarna och i morse hade jag fått ett litet kryptiskt svar som jag själv kopplar samman med en framtida julklapp eller något när han kommer hem... Han skrev att jag inom en snar framtid kommer att få bära hans hjärta ännu mer... Vad han än syftar till så blir jag bara glad, jag bär gärna hans hjärta genom hela livet.

Hur tuft det än kan vara att vara tillsammans med en soldat, för det är det många gånger! Min jobbar dessutom inom FM även när han inte är iväg. Så finns det något positivt och det är att pga att de så ofta är i väg på övningar, utbildningar mm så hinner vi sakna varandra, får kvalitetstid istället för kvantitet, vi tar vara på det lilla och uppskattar varandra mer i vardagen. Det är svårt att alltid tänka på det när man är irriterad på FM att de sätter ihop så idiotiska schema så att dom får vara iväg veckor i streck mm. Men då är det väl ändå tur att det för något gott med sig i det långa loppet. Jag gör verkligen mitt bästa för att skapa något positivt även av denna perioden och jag hoppas att ni där hemma gör detsamma. Vi får tillåta oss själva att vara lite labila (det är så jag känner mig just nu, då jag sällan brukar gråta), ligga på soffan en dag om det är vad vi behöver. Skämma bort oss med lite massage eller på anant sätt ta hand om oss själva. Jag skrev till Älskling när han åkte att allt stöd han ger mig under missionen ska jag ge dubbelt tillbaka. Det ska jag verkligen försöka göra. Vi får inte glömma att vi också behöver ha stöd, det är lätt att glömma då vi inte befinner oss i något skarpt läge. Men får vi inget stöd så blir det svårt att stötta våra fina soldater på ett bra sätt. För min del så har jag fått mer stöd tillbaka än vad jag hade kunnat föreställa mig. Så jag är väldigt tacksam, både för min Älskling och för alla andra fina!

Hoppas att ni alla får en fin dag i dag. Att julkänslan kommer smygandes nu när det är Lucia och allt.
*Kram till er som behöver en*

Denna dag har fortsatt i julens tecken. Jag har idag varit på julmarknad i kulturhuset med min syster och svåger. En marknad som jag själv stod på förra året och sålde smycket och stickade hantverk som jag själv gjort. Marknaden består av mycket egen tillverkad choklad, ost, sylt, senap, korv och min favorit enbärsdricka som jag köpte 3 flaskor av:) Efter marknaden gick vi och åt på en Italiensk restaurang. Jag åt kalv med potatisgratäng och rödvinsås. Det var mycket gott! När jag kom hem har jag julpyntat lite, men insåg att vi inte har så mycket pynt som jag trott. Det blir till att införskaffa lite mer imorgon tror jag. Vid pyntningen så passade jag även på att inpregenera pyntet mot brand. Jag har köpt en vätska på Biltema som heter "Brandvakten", den kostar ca 80kr och brandmännen här i stan har gjort tester där de försökt tända eld på gardiner inpregnerade med vätskan men de lyckades inte:) Så jag har sprejat dukar, ljusmancheter mm och känner mig nöjd. Brandsäkerhet är viktigt för mig. Hoppas att ni där hemma har brandvarnare och minst en brandsläckare. Det är en billig försäkring nu i juletid!

Jag har ett litet mysigt sammanträffande att berätta om.

Det hela började i tisdags, dagen efter att A åkte. Jag var en snabbis på stan, provade en tröja i ett bås och hörde hur något rasslade till och föll ner på golvet. Jag kikade ner och där låg ett "A" av metall. Jag kikade på tröjan och även de som hängde utanför för att se om bokstaven var någon märkning på kläderna eller liknande, men jag hittade ingenting. Lite stressad som jag var tänkte jag inte så mycket mer på det, mer än "a som i Andreas".
Dagen efter hade jag inte hunnit vara länge på jobbet innan jag höll på att trampa på något i hallen. Det såg ut som en Id-bricka i metall, jag tog upp den och vände på den. Den hade en ingraverad nalle med ett "A" på. Även denna gången tänkte jag snabbt "a som i Andreas", men kopplade inte samman de båda tillfällena än. Senare under dagen var jag så hungrig, fick som sagt inte i mig någon lunch i tid den dagen så jag var rätt stressad i affären när jag skulle köpa mat innan jag gick hem. Jag stod i kassakön när jag upptäckte att något hängde på fingret. Jag skakade lite på handen för att det skulle lossna, men det gick inte. Jag ställde ner kundkorgen och skulle till att försöka ta bort det som hängde på mitt finger, men istället råkade jag trycka fast det ännu mera. När jag tittar efter vad det förestälde så var det ett "A"!!! Inte vilken färg som helst utan ett rosa... Min A är ju pinkey där nere;) Först nu slogs jag av alla tre händelser när jag på nytt tänkte "a som i Andreas":) Sannolikheten att detta ska hända just mig känns inte som så stor.. det kunde varit vilken bokstav som helst och vem som helst hade kunnat råka ut för det. Jag är nog lite mer skrockfull för att bara kunna lägga detta åt sidan:) Jag ser det som ett tecken på att någon håller koll och vakar över oss båda. Kanske hans farmor Anna som hade namnsdag dagen efter:)
Inte nog med detta, när jag senare på kvällen berättade om händelserna för min pappa som även han tyckte att det var lite "för bra för att vara sant" så satte vi oss strax efter i hans bil då vi skulle köra och posta julklappar till A. När pappa startar bilen sätts en gammal låt på som A lyssnade på precis innan han reste, som han aldrig lyssnat på hemma förut, men som han funderade på att skicka till sin mor. När vi gick in på Gallerix där vi skulle posta klapparna så spelades en låt som betyder mycket för A och hans mamma; "Håll mitt hjärta". Vad jag vet så spelas den inte ofta nu för tiden...

Jag kan inte låta bli att le åt det hela och framför allt händelserna med bokstaven A. Det får mig bara att må så gott och plötsligt känns han inte så långt borta. Jag tog en bild på det sista A´t, men jag har tyvärr inte riktigt lärt mig hur man för över bilder till min Älsklings dator. Den jag brukar använda kraschade tråkigt nog precis innan A reste. Men någon dag ska jag allt förska lägga upp bilden

Min fina syster uppmärksammade mig om att det inte har gått att kommentera på min sida!
Jag har nu åtgärdat detta och blir naturligtvis glad för kommentarer.
Hoppas att ni alla har det bra. Själv har jag och min syster bakat julgodis hela dagen!:)
Nu väntar vi bara på att göra den sista knäcken så ska vi njuta av det vi åstadkommit.

I dag har jag haft ett fullspäckat schema! Har haft möten precis hela dagen på jobbet och hann inte riktigt med mina vanliga arbetsuppgifter så "lunchen" fick jag först i mig 16.30 och det var en färdigpaj för att åtminstone hinna få något i magen innan jag behövde ge mig iväg igen. Har annars hunnit träffa både min far och syster en kort stund på kvällen. Min syster är en riktigt klippa! Ett fantastiskt stöd nu när man är känslig. Jag har också skickat iväg julklappar till Älskling så jag håller tummarna att de når honom lagom till julafton. Jag skickade allt i form av ett "brev" dvs i en av postens gröna boxar för 2kg (kostar 95kr) så då går det kanske lite snabbare än om det hade klassats som paket. Resten av klapparna får han här hemma. Jag skickade lite småsaker som kan fördriva tiden om det någon gång skulle behövas. För övrigt har jag varit på stadium då de hade anhörigdag... lite skillnad på anhörigdagen som ordnas av FM;) Stadiums anhörigdag innebar att vi fick shoppa i butiken efter stängningsdags med 30% rabbat. Det var trevligt och jag fick några klappar avbockade på inköpslistan:) När jag kom hem har jag fixat lite inför att det är besiktning på ventilationen imorgon (bor i hyresrätt). Det är synd att jag inte är hemma när de kommer då vi har haft problem länge av att ventilationen låter som en dammsugare... vilket inte underlättar att man får en god nattsömn. Älskling var snäll och tätade för ventilationen i sovrummet innan han åkte och det dämpade ljudet avsevärt. Hoppas att de kan få ordning på problemet efter besiktningen. Hoppas även att de får ordning på att det läcker in snövatten i vårt kökstak! Det hela började kvällen inna A reste och vi bor på våning 2 av 3! Det var lika dant förra året, trodde inte att det skulle bli ett problem i år då de spenderade 4v i somras åt att renovera taket... A väcktes av dem varje morgon under sin semester så han var inte lycklig över att det inte gav resultat.

Har förövrigt hört av Älsklingen både i går och idag!! Resan gick bra, men han var trött då han inte kunde sova bra på planet. Hans första intryck var hur fint det var med bergen där nere och han tycker att maten de får är väldigt bra och god. Skönt att det känns bra för honom, det är ju hans första mission så han vet ju inte riktigt vad han kan föreställa sig. Nu kan han lägga all energi på att omsätta sin kunskap i praktiken med hjälp av FS19 innan de reser hem. A har utbildat nårga trupper som varit iväg, men det är ju inte samma sak som att vara på plats så han har mycket intressant framför sig.

Själv har jag haft en stressig men bra dag idag. Jag hade svår spenningshuvudvärk igår då jag verkar ha fått en ny vana att bita samman käkarna när jag sover, men det har varit ltie bättre idag. Ska dock försöka unna mig att gå på massage nästa vecka!

Hur har er oro gjort avtryck på er?
Kram

Jag har faktiskt sovit i natt, slocknade nästan direkt då jag lade huvudet på kudden. Tyvärr känns det ändå som att jag har varit vaken stora delar av natten. Ögonen är svullna och känns trötta. Min Älskling borde vara framme nu, hoppas att han sov ordentligt på planet så att han kan suga åt sig allt nytt idag. Jag har inte hört något av honom sedan planet lyfte, men jag vet också att det var lite strul med telefonnätet igår. Men jag såg i anhöriggruppen att de passerat de två destinationer som mellanlandningen skedde på. Idag ska jag iväg och luncha med en kompis om jag orkar. Ikväll vankas det jobb. Skönt att ha min kortvecka framför mig, jobbar bara tis-tors. Hoppas att tröttheten lättar, måste vara på topp på jobbet då jag ska jobba själv. Hoppas att ni andra också har sovit bra, men att ni känner er lite mer pigga. Kram

Då har min Älskling rest... Det hela känns rätt overkligt och jag vet inte riktigt vad jag ska känna, tänka eller tycka. Den veckan han nu har varit hemma gick alldeles för fort, det var mycket praktiskt som behövde ordnas och sedan har vi naturligtvis även försökt få tid bara för varandra. Det har skapat känslostormar på helt egna sätt. Allt det praktiska så som sista önskan, packning mm gör allt så påtagligt. Han ska verkligen resa, han åker verkligen till ett krigsdrabbat land... Vår tid för oss själv försökte jag bara njuta av, men det var svårt det också. Det var då man påmindes om att han verkligen ska vara borta under en lång tid och att en till kram, en puss och mys i soffan kommer att dröja. Jag har lyckats hålla känslostormarna i schakt bättre än väntat, men igår när Älskling satte sig på sängkanten brevid mig då jag kikade på när han packade så brast det. Tårarna rann och jag såg hur Älsklings samvete blev tyngre och tyngre av mina tårar. Men jag kunde och ville inte hejda dem mer. Han är så fin min Älskling och vet alltid hur han ska trösta och hans famn är den bästa att söka ro i. Men morgonen fortsatte i tårarnas tecken trots att jag försökte hålla mig samman för att inte göra det värre för A. För säkerhet skulle så skrev jag ett brev i början av veckan som han kommer att läsa på planet ner, där det står att jag inte klandrar honom för att han åker mm. Jag vet att han klandrar sig själv för att göra sina nära och kära ledsna, men lika väl som han inte kan skydda oss från alla våra känslor så kan vi omöjligt skydda honom mot allt. Jag tror därför på att vara ärlig i sina känslor och att det ger tröst på sikt. Mitt i alla tårar känner jag mig ändå otroligt lycklig, stolt och tacksam. Jag är hans prinsessa eller Löjtnantessa som han skulle ha rättat mig:) Jag får dela denna upplevelse som utlandstjänsten blir, som förmodligen kommer att vara en av de mest speciella i hans liv. Jag får vara hans hemmahjälte och det kommer förhoppningsvis svetsa oss samman ännu mer. För tillfället så känns det som att jag befinner mig i ett känslovakum. Berg och dalbanan som åkt non stop under dagen har stannat upp lite och det känns som att jag knappt vågar röra mig för att sätta fart på karusellen igen. Men det är skönt att ögonen har slutat svida och att huvudet inte känns lika tungt. Jag är så tacksam för alla fina som har ringt och skickat meddelanden under dagen. Det är guld värt! Nu ska jag fortsätta att ta det lugnt, ta hand om er där ute.