Drip drop
Tårarna fortsatte mest hela kvällen igår, men som tur var blev de på kvällen mer av glädje och tacksamhet istället för saknad. Då såg jag nämligen att jag fått ett mejl av min Älskling. Fortsätter han inte jobba inom FM i framtiden så kan han definitivt bli poet! Det var skrivet så där vackert som alla flickor någon gång drömmer om att få läsa. Jag blev så rörd och helt stum... vad skriver man tillbaka på något så vackert? Jag gjorde i alla fall ett tappert försök mellan tårarna och i morse hade jag fått ett litet kryptiskt svar som jag själv kopplar samman med en framtida julklapp eller något när han kommer hem... Han skrev att jag inom en snar framtid kommer att få bära hans hjärta ännu mer... Vad han än syftar till så blir jag bara glad, jag bär gärna hans hjärta genom hela livet.
Hur tuft det än kan vara att vara tillsammans med en soldat, för det är det många gånger! Min jobbar dessutom inom FM även när han inte är iväg. Så finns det något positivt och det är att pga att de så ofta är i väg på övningar, utbildningar mm så hinner vi sakna varandra, får kvalitetstid istället för kvantitet, vi tar vara på det lilla och uppskattar varandra mer i vardagen. Det är svårt att alltid tänka på det när man är irriterad på FM att de sätter ihop så idiotiska schema så att dom får vara iväg veckor i streck mm. Men då är det väl ändå tur att det för något gott med sig i det långa loppet. Jag gör verkligen mitt bästa för att skapa något positivt även av denna perioden och jag hoppas att ni där hemma gör detsamma. Vi får tillåta oss själva att vara lite labila (det är så jag känner mig just nu, då jag sällan brukar gråta), ligga på soffan en dag om det är vad vi behöver. Skämma bort oss med lite massage eller på anant sätt ta hand om oss själva. Jag skrev till Älskling när han åkte att allt stöd han ger mig under missionen ska jag ge dubbelt tillbaka. Det ska jag verkligen försöka göra. Vi får inte glömma att vi också behöver ha stöd, det är lätt att glömma då vi inte befinner oss i något skarpt läge. Men får vi inget stöd så blir det svårt att stötta våra fina soldater på ett bra sätt. För min del så har jag fått mer stöd tillbaka än vad jag hade kunnat föreställa mig. Så jag är väldigt tacksam, både för min Älskling och för alla andra fina!
Hoppas att ni alla får en fin dag i dag. Att julkänslan kommer smygandes nu när det är Lucia och allt.
*Kram till er som behöver en*
Hur tuft det än kan vara att vara tillsammans med en soldat, för det är det många gånger! Min jobbar dessutom inom FM även när han inte är iväg. Så finns det något positivt och det är att pga att de så ofta är i väg på övningar, utbildningar mm så hinner vi sakna varandra, får kvalitetstid istället för kvantitet, vi tar vara på det lilla och uppskattar varandra mer i vardagen. Det är svårt att alltid tänka på det när man är irriterad på FM att de sätter ihop så idiotiska schema så att dom får vara iväg veckor i streck mm. Men då är det väl ändå tur att det för något gott med sig i det långa loppet. Jag gör verkligen mitt bästa för att skapa något positivt även av denna perioden och jag hoppas att ni där hemma gör detsamma. Vi får tillåta oss själva att vara lite labila (det är så jag känner mig just nu, då jag sällan brukar gråta), ligga på soffan en dag om det är vad vi behöver. Skämma bort oss med lite massage eller på anant sätt ta hand om oss själva. Jag skrev till Älskling när han åkte att allt stöd han ger mig under missionen ska jag ge dubbelt tillbaka. Det ska jag verkligen försöka göra. Vi får inte glömma att vi också behöver ha stöd, det är lätt att glömma då vi inte befinner oss i något skarpt läge. Men får vi inget stöd så blir det svårt att stötta våra fina soldater på ett bra sätt. För min del så har jag fått mer stöd tillbaka än vad jag hade kunnat föreställa mig. Så jag är väldigt tacksam, både för min Älskling och för alla andra fina!
Hoppas att ni alla får en fin dag i dag. Att julkänslan kommer smygandes nu när det är Lucia och allt.
*Kram till er som behöver en*
Kommentarer
Postat av: Ann-Helene
Har läst din blogg några gånger och det känns skönt att veta att jag inte är och kommer att vara ensam. Min pojkvän läser till officer och kommer jobba inom FM. Även utlandstjänst ingår ju i kontraktet så det du går igenom kommer att bli min vardag om ca ett år när han är klar.
Det är verkligen uppmuntrande att se att det går att ta sig igenom och göra det bästa av en jobbig situation.
Tack för att du låter oss som behöver det ta del av dina tankar.
Hade gott!
Trackback
