En Löjtnantessas dagbok

Har äntligen fått prata med min Älskling igen!
Första gången på nästan 1v. En vecka som kändes väldigt lång.
Men han mår bra, är jätte trött men okej.
Han har tyvärr inte kunnat öppna bilderna som jag skickade på lägenheten då de är för stora för datorerna och nätet där nere. Tyvärr vet jag inte hur jag ska komprimera dem då de inte har några upp-packningsprogram... får kanske skicka dem en och en istället;)
Kvinna som har lägenheten verkar tycka bra om oss. Dock vill hon gärna ha ett svar, vilket jag förstår då hon har köpt en ny bostad redan och behöver planera ekonomiskt för sitt... Först lät det som att vi kanske skulle slippa budgivning, men i kväll när vi pratades vid igen har ett nytt par kikat på den så vi får se hur det går om A nu är intresserad... Så typiskt att lägenheten skulle dyka upp nu när A inte är hemma, men inget ont som inte har något gott med sig antar jag.

Det var så skönt att höra Älsklingens röst idag. Det är vekligen guld värt. Särskilt efter allt man läst o mde sista dagarna. Det gav nästan lika bra effekt som massagen jag var på under förmiddagen. Åh vilken massage! Smärta har aldrig varit så skönt! Fy vad ont det gjorde stundvis, men vilken talang den lilla japanska kvinnan var. Hon är garanterat en av de mest skickliga massörer jag träffat. Jag känner mig lite mörbultad nu och trött. Första gången som jag känner lite träningsvärk av massage:) Men jag är mer rörlig och avslappnad så det var det deffinitivt värt besöket och nu är ett par muskelknutar upplösta. Hon fick mig att längta ännu mer efter A. En av våra största önskningar är nämligen att få resa till Japan och massören fick mig att fantisera om hur vår resa dit skulle bli... Har vi tur kanske vi kan resa dit redan nu till sommaren. Det hade varit en perfekt början på resten av våra liv. Vilket det känns lite som nu när A är iväg. Det känns som att missionen är något vi ska få avklarat innan resten av våra liv kan börja.
Ha det så gott.

Bloggar är både på gott och ont... Jag har försökt att hålla mig lite i från ämnet här, men nu kan jag inte hålla mig mer. Har läst missionens blogg de senaste dagarna och den har ju minst sagt satt i gång tankar. Den har ju även lugnat då det inte förekommit några personella skador som de så fint uttrycker. Men nattens drömmar har speglats av den första biten av texten... att det förekommit strid. Vi har ju varit relativt förskonade av sådana aktiviteter hittills. Men det kvittar vilka av våra soldater som hamnar i strid, min egen kanske sitter tryggt och lugnt och dricker en kaffe, vem vet... Men någon soldat, oftast flera har ändå varit i strid. Vi får hoppas att det faktum att det inte förekom några personella skador även innefattar den psykiska biten i framtiden... Jag vet att vi har starka och välutbildade samt medvetna soldater. Att de trots allt "trivs" i skarpt läge... Men den där klumpen i magen som vi nog alla har fått bekanta sig med någon gång gör sig allt extra påmind när man läser om vad soldaterna får vara med om. Inte minst att detta är vardag för många som bor där. Det är ju inte utan att man funderar över rättvisa i världen, vad en dräglig livskvalité är... Dock kommer jag inte gå närmre in på mina tankar just nu. Först ska jag försöka vakna upp ur drömmarna som på något vis ligger som en dimma över mig.

Hejsan.
Det känns som en evighet sedan jag skrev sist, men det beror nog mest på långa dagar och mycket aktivitet.
Sedan sist så har jag varit iväg på röntgen. Får se om de hittar något fel med lungorna. Andningen har inte varit så problematisk på ett tag, men jag har börjat få ont vid vänster lunga igen. Det började som sagt igen när jag började sova på soffan. Dock trodde jag att det skulle avta igen, men det har det ännu inte gjort. Så astmasprejen har fått komma lite till undsättning, men den fungerar tyvärr inte mot det onda runt lungan.
Jag har också varit på flera möten, träffat vänner som jag inte riktigt haft tid för på ett tag och så har jag naturligtvis jobbat. Jag har jobbat hela helgen och igår innan jobbet var jag på en extra visning av den där lägenheten. Det kändes åter igen som att jag och Älskling skulle trivas utmärkt där. Dock har jag fortfarande inte fått något svar om vad han tycker... Vi har inte talats vid på flera dagar då de är rätt överhopade med jobb för tillfället. Men som tur är har han mer eller mindre tillfrisknat så kanske orkar han ringa i kväll om de är inne på campen. Det ska bli underbart att vara ledig i morgon. Jag känner verkligen att jag behöver det. Jag måste försöka komma i väg och få massage, min kropp skriker efter lite hjälp. Jag är stel från topp till tå och gillar inte längre soffan som jag tidigare hållt så kär. I går tyckte jag lite synd om de gäster vi haft övernattnade på den. Men ingen har någonsin sagt att den är obekväm att sova på så kanske är det bara min kropp som är problemet. Men en ny soffa är nog betydligt lättare att få tag på än en ny kropp;)

Jag måste verkligen försöka att skärpa till mig... Jag gillar inte att jag slarvar med maten. Äter det gör jag, men jag äter inte så bra som jag brukar och jag lagar inte det där lilla extra eller med den där lilla extra omsorgen. Just nu ska det bara gå snabbt och lätt annars känns det som att det kan kvitta... Mm jag har ju inte haft alla förutsättningar att ta bra hand om mig själv det sista, men det känns ändå som att "lite bättre kan du". Energin har jag haft, men inte viljan. I dag har jag viljan, men inte energin. Imorgon då jag är ledig kanske det klaffar...
Någon som har tips på lättlagad mat som känns som att man har gjort det där lilla extra? Eller kanske mat som går snabbt och lätt som är hyfsat nyttig?;)

Jag har sovit ordentligt i natt!!!! Jag känner mig visserligen mer trött i dag än igår, men betydligt mer glad nu när jag fått besöka drömmarnas land igen. Energiförådet är påfyllt och det känns inte längre lika jobbigt att jag ska jobba helg. I dag är jag dock ledig och har inte planerat in något mer än röntgen av lungorna. Se om allt ser bra ut efter andningsproblemen jag hade... eller har? Jag känner något i luftvägarna i dag, men det är ändå rätt okej.

Min Älskling däremot ringde i förrgår. Han är förkyld och har förmodligen feber. Som tur är har han snälla arbetskamrater som har fått honom att förstå att han bör vila. Fast det kanske gör dom mer envisa än snälla då det inte är en lätt match att få A att stanna hemma när han är sjuk;) Han hade svårt att tala i telefonen då han ringde, rösten brast och han bara hostade. Han sov dessutom 5h mitt på dagen vilket är väldigt ovanligt för honom så helt fit for fight är han inte.

Idag kommer även hantverkarna och ska sätta upp innertaken i sovrum och kök. Jag antar att det är bra, men jag litar inte på att det kommer att förbli bra då innertaket väl är uppe. Sedan blir det väl sanering av sovrummet och kanske, bara kanske kan jag sova i min säng istället för på soffan i natt.

Ha en bra dag!

Jag var ju och hälsade på min gudson igår som är 8år. Jag hann knappt innanför dörren innan han sprang med raketfart och kastade sina små armar omkring mig. Jag fick en sådan bamsekram och kunde inte låta bli att tänka "vad stark han är". Han har hunnit bli stor och till sommaren så är han nog snart lika "lång" som mig om han fortsätte att växa i samma takt. Jag fick massor av kramar och det var så mysigt med lite närhet. Men det är så svårt att tänka sig att jag för 8år sedan satt och matade och nattade honom när han inte kunde sova (jag hjälpte till och tog hand om honom en del när han var liten då han var sjuk). Det kunde bli riktigt sena nätter och trots att hans föräldrar låg i samma rum som honom och jag låg på deras soffa i vardagsrummet så vaknade jag till varenda litet ljud i tron om att det var hans andningslarm som gick igång. Dagen efter så kämpade jag mig upp, följde ibland hans syskon till dagis och jag gick till skolan (gymnasiet) som låg på andra sidan gatan. Mm det känns som en evighet sedan, nästan som ett helt annat liv. Min gudson Benjamin ville komma hem hit och sova över och det får han så gärna. Det kan lätt bli lite ensamt utan Älsklingen hemma, ingen att säga god natt till, äta med och bara få en spontan kram utav. Benjamin behöver tvärtom lite lugn och ro. Med 3 bröder blir det mycket stoj och han troligtvis någon bokstavs-sjukdom mm. samt tal och hörselproblem som han blir retad för i skolan. Så vårt lilla hem skulle nog passa honom bra någon gång in i mellan. Älsklingen har nu varit hemifrån i snart 2v. Det känns mer som 2 månader, men en dag i taget kommer vi närmre målet. Jag känner att jag ligger lite mitt i mellan en bra och dålig dag i dag. Det är lite känsloladdat under ytan som inte går att beskriva på ett bra sätt för jag känner mig ändå bra, är inte ledsen eller så. Hoppas iaf att Älsklingen ringer ikväll. För övrigt ska jag äta middag med min syster. Hon kommer hit i em. så blir det lite tackos.

Det har inte blivit så mycket skrivande på några dager nu. Allt med vattenläckan börjar ta ut sin rätt. Har sovit på soffan nu i 3 dagar och det går inte så bra. Snickarna har blottlagt isoleringsmaterial mm i taket i sovrummet så det sticker i hals och ansikte så fort man går in där. Så just nu saknar jag att få sova i min säng.
Lägenhetsvisningen jag var på var lyckad. Jag tyckte väldigt bra om den och tror att min Älskling skulle göra detsamma. Jag har skickat bilder mm så att han kan få en liten bild av hur det ser ut så får vi se hur/om vi går vidare med det. Han ringde för övrigt ett par gånger igår. Stackarn är både lite förkyld och dålig i magen. Dom har ju tyvärr några mindre roliga "magsjukdomar" där nere, men det verkar som att Älsklingen har klarat sig bra. Bara något tillfälligt som medicen försöker avhjälpa med lite piller. Det är riktigt mysigt när han ringer. Även om man inte kan tala om allt via telefon eller att han inte alltid sitter själv när han pratar så bara att få höra varandras röster förgyller dagen. Så skönt att även kunna få lite stöd i allt som händer här hemma. Det är lätt att bli frusterad när man inte blir tagen på allvar av hyresvärden (som dessutom äger lägenheten) och snickare med 40års erfarenheter som bojkottar allt jag säger... Men det är då jag vill trycka upp i ansiktet att det var dom som ansåg att vi bara var drabbade av kraftig kondens och att det tog deras 40års erfarenhet ett par veckor att fatta något som jag utan den typ av utbildning insåg direkt när jag plaskade i vattenpölar i köket.

Förövrigt ska jag i dag på kalas hemma hos min gudson. Det är inte han som fyller år idag det är hans storebror som blir 11år, men vi ska fira dem båda och de ska få en aningen försenad julklapp. Så jag ska ta och fixa i ordning det sista och sedan bege mig till bussen. Sorgligt att det var så länge sedan jag såg dem när det endast tar en halvtimme timma och åka hem till dem. Så idag ska vi mysa i kapp!

Ha en bra helg!

Jag fick ett ryck när jag kom hem från handledningen och försökte fixa till lite här hemma.
Jag höll på i ett par timmar, men tyvärr märks ingen större skillnad. Det känns som att jag mest har flyttat runt saker. Vilket i sig kanske inte är så konstigt då vi har mycket saker i förhållande till den yta vi bor på.
Därför ser jag fram extra mycket emot den lägenhetsvisning jag har bokat in mig på till torsdagen. Måste bara lära mig att filma på kameran så att jag kan skicka ett klipp till Älsklingen. Han kommer inte hinna se lägenheten på riktigt innan vi blir tvugna att köpa den om den visar sig vara intressant:P Det känns lite konstigt, men jag vill så gärna flytta! Denna lägenheten vi bor i nu är jag redo att lämna i morgon om så skulle vara. Vi har haft sådan otur med allt här. Nu har de dessutom fått för sig att höja hyran igen. Det måste vara 4gången på 2år. Så håll tummarna för oss att den "nya lägenheten är bra", att där inte är många andra intresserade och att vi kan få till ett bra pris;)!! Egentligen vill jag bo i ett mindre radhus, men allt som inte innehåller ordet lägenhet skrämmer min Älsklign:) Dock är den lägenhet jag ska kika på en hyfsad kompromiss. Den har en 17kvm stor terass (på andra våningen) med en bred rabatt runt hela terassen så jag kan odla mina jorgubbar, blåbär mm:) Dock är det "bara" en 3:a, helst hade jag velat ha en 4:a om man ska tänka mer långsiktigt.

Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra, det är inget bra på teven och jag har ingen bok eller film...
De sista två dagarna har jag haft ett stort behov av att vara kreativ, men sticka eller göra smycken lockar mig inte just nu. Jag fick ett målarstafli och oljefärg i julklapp, men nu när allt inte är åtgärdat med vattenläckan än så har jag inte plats att ställa upp det. Men jag skissade lite på papper igår och det fick fram konstnären i mig som har slumrat ett tag:) Jag håller även på att läsa lite om decoupage så imorgon innan kvällsjobbet ska jag nog ge mig ut och köpa lite klister och papper. Det kliar riktigt i fingrarna på mig nu, men jag får väl stilla lugna mig till imorgon. Har ni någon speciell hobby som underhåller er?

Är rätt så trött för att ha haft möjlighet till sovmorgon...
Takläggarna ansåg att det var högst lämpligt att börja klättra på taket även när det är mörkt och började därför banka där uppe vid 7-tiden. Som vanligt höll de bara på så pass länge att man hann vakna ordentligt. 5-10min. Sedan var det tyst ett tag så man hann tänka hmm jag ska nog lyckas somna om lite ändå. När man precis lyckats och fått sova i 5min ja då var det dags för bankande igen! Det "roliga" är att om det följer samma mönster som i somras då de spenderade 4v på taket så kommer det nu vara knäpptyst lagom till 16.00.

Nu ska jag iväg på handledning!
Ha det gott.

Då var jobbhelgen avklarad. Imorgona är jag nästan ledig! Ska bara på näst sista handledningen i Integrerad psykiatri; en kurs som jag läste förra våren och har haft handledning i sedan dess. Borde även åka på "drop in röntgen" men det känns inte lika prioriterat nu när jag känner mig så pass bra. Men sköterskan tyckte ändå att jag skulle dit... de har så dumma öppettider bara.
För övrigt har jag efter jobbet läst på lite om antioxidanter och fria radikaler för att eventuellt kunna svara på frågor om Xocia-chokladen (hälsosam choklad) på nästa informationsträff som vi ska hålla på torsdag. Jag misstänker att det blir jag som får hålla i presentationen så då vill jag vara förberedd! Har så mycket ny information i huvudet så det går nästan runt:)

Till exempel; visste du att kakao i ren form (det vill säga oprocessad) innehåller 100-tals nyttiga ämnen. Så som magnesium, järn, krom och anandamin. Dessa hjälper kroppen att hålla skelettet starkt, blodet friskt, ha blodsockret i schakt och gör dig lycklig. Kakao innehåller även ett ämne som hindrar ett enzym i kroppen från att bryta ner anandaminet så det blir en dubbelförstärkning av lycka kan man säga. Kanske dags att tröstäta lite xocai-choklad ikväll;)

Saknar min Älskling lite extra idag!

Har varit på jobbet både igår och idag. Känns lite ovant då jag har varit ledig så mycket när A var hemma. Men jag har kommit in i det rätt så bra. Alla klienter var inte hemma på boendet så det blev en liten mjukstart. Energin är för tillfället på topp, förstår inte vad som har hänt, men igår hade jag till och med svårt att somna trots att klockan var mycket. Ändå var jag inte trött i morse när jag gick upp tidigt för att börja jobba kl 07.00. Bara att tacka och ta emot antar jag:) Energin får jag nog lägga lite på att städa i helgen. Det är så rörigt här efter att vi bortsett från vattenläckan i köket dessutom fick läcka i sovrummet(!) så det står saker överalllt, huller om buller.
Annars håller jag på med ett litet projekt som jag påbörjade för några veckor sedan med Hälsosam choklad... Ja choklad kan faktiskt vara nyttigt!!;) Mer om det skriver jag en annan dag, men för den som är nyfiken kan ni kika in på min kollegas hemsida; www.x-choklad.com. Jag håller på att försöka designa lite broschyrer som jag kan dela ut vid informationsträffar mm. om chokladen.

Jag kom föresten på att jag lovat att berätta om en av de julklappar som jag gav till A när han kom hem. Han fick ett halsband med ett hänge bestående av en liten ID-bricka kan man säga. På den hade det graverats in ett foto på mig och på baksidan var ett personligt meddelande ingraverat. A blev jätte glad. ID-brickan tog vi sedan loss från halsbandet och fäste bakom den ID-bricka han bär om halsen genom jobbet. Precis som jag tänkt mig så upplevde han att han på så vis fick bära med sig en bit av mig hela tiden. Jag beställde den genom hemsidan; www.fotosmycket.se. Det var rätt billigt och det var bra och snabb leverans.

Nu ska jag strax laga lite mat. Idag blir det kalkon och brocoligratäng med västerbottenost på.

Nu har min Älskling rest tillbaka igen. A ringde igår, han var framme och allt hade gått bra. Det var jobbigt att säga hej då även denna gång. Jag följde honom till tågstationen och där fanns många kollegor till honom, både de han jobbar med nu och de han jobbar med normalt sett då han inte är iväg på mission. Det var jobbigt att se alla, försöka vara trevlig, inte se allt för ledsen ut när man hälsar. Tillslut gick vi ut och väntade på tåget och jag bara stod där i hans mysiga famn. För en liten stund kändes det som att tiden stod stilla och sedan kom verkligheten i kapp då tåget rullade in på perrongen.
Nu känns det återigen tomt här hemma och jag vaknar stup i ett när jag sover. Jag antar att jag i sömnen märker att han inte ligger brevid mig. Känslomässigt har jag återhämtat mig bra, jag har fått behålla min energi. Men jag hade gjort mycket bara för att få ha honom hemma en dag till. Vi båda försöker intala oss att tiden kommer att gå fort till det att vi ses nästa gång, men vi saknar varandra redan nu. Vintern kommer att hinna gå mot vår och det känns rätt avlägset just nu. Tack och lov så finns det telefoner, internet och brev. Som jag sagt förut så vet jag att vi anhöriga till svenska soldater har det bra på så vis att våra kära får komma hem så pass mycket som de gör i förhållande till tjänstgöringstiden. Det får man till exempel inte som amerikansk soldat och jag står fortfarande fast vid att försöka göra det bästa av situationen. För mig själv fortsätter jag ge mig lite vardagslyx. Det behöver inte vara något märkvärdigt, men det ska känns lite speciellt. I går kväll till exempel tog jag en varm dusch och satte sedan på mig morgonrocken och tofflorna som jag fick på hotellet som A "kidnappade" mig till i måndagskväll (vi bodde där över natten, gick på relax, åt 3-rätters med bubbel och vin och hade det mysigt) sedan tände jag ljus, såg på tjejfilmer och drack brämhults jorgubb och limejusice ur vinglas. För oss båda så försöker vi göra småsaker i vardagen som underlättar för varandra. Till exempel ett fint litet brev, ett extra telefonsamtal (han ringer till mig, vi har valt att inte införskaffa tillfälliga telefonnummer och ringa på osäkra sätt) mm. Samtidigt försöker jag tänka på att han måste vara borta för att äntligen få komma hem och att fortsätta ta vara på det lilla. Mycket påverkas av våra tankar och hur vi väljer att se och uppfatta saker.

Jag är förkyld... jag brukar inte vara sjuk, men nu verkar jag ha fått allt på en gång istället. Andningen har dock blivit lite bättre sedan igår *peppar peppar*. Dålig tajming att bli sjuk nu när Älsklingen är hemma bara. Men jag får massor av pussar och kramar ändå. Innan han kom hem så hade jag bestämt mig för att A själv får bestämma vad han vill att vi ska göra när han är hemma så att jag inte gör ett fullspäckat schema. Som tur är så fungerar hans "attgöra lista" trots att jag är förkyld. Men alla som kommer och hälsar på gör det däremot på egen risk;)
Hittills har vi träffat mycket vänner och familj, kollat på bilder från missionen och jag har sett dem så många gånger nu så det känns som att jag själv har varit där:) Jag kan berätta om dem nästan lika väl som A.
Idag ska vi på anhörigträff och därefter blir det middag med hans föräldrar som också kommer och ikväll ska vi träffa en god vän. Se på film hemma, äta mat och gå på bio.

Ha det gott.

Min Älskling är hemma sedan några dagar tillbaka!!!
Därav att jag hade något bättre att tänka på i förra inlägget:)
Det var så underbart att få se honom igen och han kramade mig så hårt så jag trodde att jag skulle gå av på mitten.
Dagen efter han kom så hyrde vi en bil och tog oss till hans föräldrars hemstad. Vi hade med oss en tomtedräkt med mask och klädde ut honom en bit ifrån deras hus (grannarna kollade väldigt misstänksamt;)
Sedan stod han på deras trapp, ringde på och höll en skylt i handen med "God jul och Gott nytt år" på.
De kände inte igen honom och när han tog av sig masken hördes jubel och skrik på långt håll. Tårarna flödade och de blev jätte glada! Vi stannade där i flera dagar och blev bortskämda till max.
Nu är vi hemma och tar tag i tråkigare saker som vattenläckor. Under helgen vi var borta och inledde det nya året så hade det kommit in 10l vatten i köket (hur mycket som hamnat utanför hinkarna och därmed inte är mätt vet vi inte).

Oavsett sådana tråkigheter så är det alldeles underbart att få ha honom hemma. Jag njuter varje sekund och det verkar han också göra. Även om han hade lite svårt att släppa tankarna från jobbet de första dagarna (vilket är förståeligt). Dygnsrytmen var också lite svår att komma tillbaka i. Men vi njuter för fulla muggar ändå.
Ni som inte har fått hem er älskling än, Kämpa på!!! Det är värt att vänta på.
Kram