En Löjtnantessas dagbok

Hej!
Nu har Älsklingen varit hemma i en vecka. Vilket är alldeles underbart förstås:)

I torsdags när jag skulle gå till stationen och möta upp honom så pirrade det i hela magen. Jag hade så svårt att förstå att jag äntligen, efter lite mer än två månader skulle få träffa honom igen. SJ gjorde mig inte förvånad genom att komma lite sent. Så jag satt där i ca 45min extra innan tåget äntligen rullade in. Ovanför rulltrapporna vid perrongen stod jag med en hemmagjord skylt med texten "Välkommen hem Älskling". Det var nyfikna ögon bland de andra resenärerna som iaktog både mig och skylten. Jag hade haft ett leende nästan oavbrutet under hela tiden som jag väntat på stationen, så "kramp" i kinderna var ett faktum så jag antar att jag såg rätt lustig ut:)
Sakta så såg jag honom plötsligt då han rullade upp för rulltrappan och kom emot mig. Vi pussades och kramades, men fortfarande så förstod jag inte helt att det var på riktigt. Älsklingen blev glad över skylten och att jag mötte upp honom. Vi gick hem. VI GICK HEM!!! Så skönt att kunna skriva VI:))

Efter att ha pratat och myst lite så lagade jag mat åt honom. Han var både trött och hungrig efter den långa resan.
När klockan blev 19 så låg han i soffan och kämpade för att hålla ögonen öppna medanb vi såg på film som jag hade hyrt. Jag underhöll honom på bästa sätt under tiden och försökte in i det sista att hålla honom vaken så att vi vänder rätt hans dygn tidigt. Men kl 21 gav jag upp och VI gick till sängs. Jag har inte lagt mig så tidigt på länge, men Älsklingen var inte den enda som var trött kan jag lova. Jag hade de två senaste dagarna försett mig med sysslor så att det räckte och blev över, bara för att jag skulle få tiden att gå och det gemensamt med saknaden och ivern över att äntligen få träffas tog ut sin rätt:) Dagen efter så gick vi upp tidigt, satte oss på bussen och åkte i väg till Svärföräldrarna.

Där mottogs vi med stora omfamningar och vi stannade fram till igår. Det har varit som att bo på hotell, vi har blivit så ompysslade! De hade till och med lagt välkomstchoklad på våra kuddar(!) Det var skönt att komma dit och stanna de första dagarna. Vi båda fick koppla av odentligt och det behövdes. De första 3 dagaran var nog "jobbigast" för Älsklingen. Han tycker naturligtvis att det är fantastiskt underbart att vara hemma då han har längtat så. Men att bara koppla bort jobbet och allvaret går inte på en kvart precis. Särskilt inte då hans kollegor var i strid första dagen han var hemma. Det gjorde att övergången till "vardagen" här hemma tog lite längre tid.
Själv hade jag lite svårt med att han hade svårt att släppa jobbet och jag har fått ta några djupa andetag för att lugna min iver över att ha honom hemma. Jag har så klart förståelse för att det tar tid att ställa om sig och att det är svårt att lägga jobb och kollegor åt sidan. Men ni som har haft soldater i väg tror jag förstår hur jag menar:)
Våra lugna dagar hos hans föräldrar bestod i att äta gott, mysa framför film och brasa. Vi har varit på besök hos hans syster med familj och har haft besök av andra släktingar. Vi har gått på stan, tagit promenader i vårvädret. Att kunna röra sig fritt och i en lugn miljö utan att behöva tänka på IEDer mm var rena lyxen för Älskling.
Vi har spelat sällskapsspel till långt in på nätterna och har kikat på bilder från hans jobb och öppnat presenter där i från mm. Gissa vad jag fick... En burka!!:P Bara för det ska jag minsann ta på mig den på stan en dag när Älsklingen är med;) Det var den burkan som Älsklingen hade på sig under sin Pinkeycermoni (invigningscermoni för de som är i väg första gången på mission). Sedan fick jag ännu fler sjalar och Älsklingen hade köpt en handknuten matta till sovrummet.

I går kom vi som sagt tillbaka hit. Vi blev körda hem då vår bil står hos svärföräldrarna under missionstiden. Vi tog en fika på soldathemmet och tog ett lugnt hej då. Vi får hoppas att de hinner komma på en fika längre fram igen så att de får träffa A innan han reser igen. Vi fortsatte sedan ner till stan och strosade lite och tog en lunch med vår vän Björn. Älsklingen köpte "Guitar hero" då han fått smak för det när han har varit iväg. Det var rätt så kul faktiskt:) Jag har bara kikat på förut när andra har spelat, men jag var kass!:) Vi hyrde film och skrattade loss till bla "Dinner for schmucks" och "The other guys". 
I dag har vi gjort sånt där nödvändigt som att handla mm. Just nu är Älsklingen iväg och simmar lite med Björn och jag tar det bara lugnt. Jag tror att jag har förstått att han är hemma nu i alla fall... under förmiddagen fick jag en känsla av att det fladdrade till i magen då jag insåg att det redan har gått en vecka... det gäller att ta vara på tiden, men samtidigt ta det lugnt och bara vara. Det är faktist lite av en balansgång. Men imorgon ska vi ha det lite romantiskt. Vi inleder dagen med japansk massage (åh vad ledsen jag är över det som händer i Japan nu! Stackars människor... Jag antar att det inte blir någon semester dit i år trots allt...) sedan fortsätter vi dagen på dagspat brevid och ska basta, bada och äta gott. Det ska bli mysigt! Nu ska jag avlsuta trots att jag skulle kunna skriva mycket mera. Men Älsklingen kommer snart och jag ser fortfarande ut som ett troll i håret efter duschen jag tog innan jag satte mig framför datorn och fastnade här:)

Ha det gott!