En Löjtnantessas dagbok

På gott och ont! Bra att tiden rinner i väg så att Älsklingen kommer hem. Men jag får kanske inte riktigt gjort allt som jag önskar. Men det säger nog mer om min optimism och att jag försöker få gjort mer än vad som är möjligt kontra mängden tid.

Så en uppdatering;
Det blev inget av lägenheten:( Vi låg högst i en vecka, utan att ha lagt något nytt bud(!) Men så när jag precis hade sagt till mig själv att hmm det verkar som att vi verkligen kommer att vinna så piper det i fickan... jag fick ett sms om att det inkommit ett nytt bud... så typiskt!!!!! De lade vad jag hade satt som vår gräns och gränser är till för att hållas antar jag så det var bara att motvilligt dra oss ur det hela. Men en känsla av lite orättvisa förföljde mig hela dagen. Men det är bara att ta nya tag! Jag tror på att något ännu bättre väntar runt hörnet. Åtminstone är det vad jag intalar mig själv:)

Älsklingen mår bra, men längtar hem. Jag fick ett paket igår med ett brev och fina sjalar. Det var uppskattat. Får se när mitt paket som jag har skickat når honom:) Han kommer inte ha samma möjlighet att nå mig under en tid som han tidigare har haft så det kommer att bli lite tufft. Man har en sorts inbyggd alarmklocka i kroppen och när man inte hört av honom inom den tid som vi brukar höras så stiger en oroskänsla i kroppen och intensifieras mer och mer ju längre tiden går. Detta trots att man är medveten om det hårda jobb de utför och att kontaktmöjligheterna inte riktigt är som här hemma. Men den oroskänslan är svår att skaka av sig och blir lite stressande att bära. Men huvudsaken är att han mår bra.

Nu ska jag ta lite sen frukost och se vad jag ska hitta på innan det är dags att gå till jobbet. Har kvällsjobb idag.
Ha det bra i solen, snön, kylan och stundvis i stormen:)