En Löjtnantessas dagbok

För 4år sedan var jag på min 2:a dejt med vad som blev min Älskling. Vi satt på uteserveringen nere på torget. Jag fick lära mig de latinska namnen på småfåglarna som flockades vid vårt bord;) Efter några timmars samtal tog han mig på en promenad i kvarteret, vi höll varandra i hand och han ville ha min åsikt om en lägenhet som han funderade på att köpa. Han fick det att låta som att han redan planerade för vår framtid:) När vi gick där och strosade så pekade han på det högsta huset i stan och sa att han skulle vilja stå längst upp någon gång och blicka ut. Då jag känner människor som bor där så fixade jag det:) Vi tog hissen upp till, vad kan det vara...13våningar eller något... väl uppe ringer hans mobil och det är hans mamma:) Han gör sina försök att hålla samtalet kort, men lyckades inte särskilt bra. På frågan vad han gjorde fick hon till svar att han är med Jasmine. Jag verkade redan vara ett självklart namn och hon bad honom hälsa:) Lite smickrad blev jag då detta bara var vår 2:a dejt(!) Efter samtalet stod vi en stund och beundrade utsikten och när vi väl var nere igen och det var dags att säga hej då så tittade han in i mina ögon och sa att han kommer att kyssa mig nu. Vilket han gjorde... hela världen började snurra, han sa hej då och jag såg honom gå. Själv stod jag kvar och var fortfarande snurrig så jag fick ringa min syster för att veta åt vilket håll jag skulle gå för att hitta hem:)
Min syster skrattade åt mig då jag faktiskt inte hade en aning om åt vilket håll jag skulle gå och ändå hade jag några minutrar tidigare pekat ut mitt hus från utsiktsplatsen:) Snacka om att bli tagen med storm! Men hem kom jag i alla fall. Jag letade fram kläder då vi hade bestämt vår 3:e dejt redan till kvällen. Jag skulle få träffa en av hans bästa vänner, Björn. Innan dejten var jag på Kåren, pubben som sköts av studenterna (jag hade nyligen avslutat min studietid, men var aktiv där). Jag strålade och alla undrade vad det var med mig. Så var det dags att möta dem på stan. Lite nervös var jag över att bli dömd av bästa kompisen, men allt klaffade och det var som att vi alltid känt varandra. Älsklingen höll sig några millimeter i från mig nästan hela kvällen och då han väl var tvungen att gå någon stans så lämnade han gentlemannamässigt över ansvaret till Björn att ta hand om mig så jag hade det bra. Efter krogen köpte vi lite nattmat och Björn sade hej då. Jag och Älskingen hade svårt att säga hej då, men till slut gjorde vi detta och egentligen från denna dag så var det verkligen vi... Men vår årsdag kommer lite längre fram.

I dag kommer jag inte att vara varken med Älsklingen eller Björn. Men jag kommer att besöka kåren. Med vänner från Högskoletiden. Innan kommer vi att vara i parken, vi ska grilla, spela brännboll mm. I kväll kommer vi att känna oss lastgamla då vi till fullo inser att man bara behöver vara född 93 för att få komma in. Vi kommer att känna oss helt malplacerade och prata om hur det var bättre förr. Men vi kommer även prata om gamla minnen. Minnen som för några av oss är bland de bästa vi har.

Ha en trevlig Valborg och är ni inte inbjudna till någon bjud in er själva.
Kram

Just i dag är en sådan dag där jag faktiskt ser ett slut på missionen. Men det känns lite smått overkligt att det är "så kort tid kvar". Varje dag kommer inte gå snabbt, varje dag kommer det inte känns som att det är kort tid kvar. Men varje dag för mig oavsett närmre målet. Att få hem min Älskling. Nu är det snart sommar igen...
Förra sommaren hade jag en klump i magen, Älsklingen skulle inleda träningen inför missionen. Det kändes som början på en *e v i g h e t*. Många kvällar då Älsklingen somnat och i bland även innan så rullade tårarna ner för min kind.  En tår för varje tanke om vad som skulle hända, kunde hända och en tår för varje "tänk om" tanke som jag knappt vågade tänka. Hur kommer denna sommaren att bli? Kommer Älsklingen må bra vid hemkomst, kommer han kunna slappna av... jag vet inte, men hemma kommer han att vara *peppar peppar*.
Jag har läst i genom nästan varje inlägg i min blogg och vissa dagar har onekligen varit bättre än andra. Men jag tog mig igenom även de värsta. Bara för att vi är i slutet av resan så behöver det inte betyda att jag inte kommer få fler dagar som jag hellre hade sovit mig igenom. Men jag kan inte rå för att jag ändå känner lite segervittring... det gick, vi klarade det... Men samtidigt kittlar det till i magen när jag skriver så, fjärilarna eller vad det är som virvlar runt påminner mig om att det inte är slut att allt kan hända, ingen ro och ingen vila innan han står framför mig på hemmaplan. Det känns nästan lite tabu att börja glädjas redan nu, att man då riskerar att något hemskt kan hända. Men vad vinner jag på att inte glädjas?
Medan jag sitter här och nästan ser ljuset i tunneln så kan jag inte låta bli att tänka på de hjältar som nyligen inlett sin resa... Som sitter med den där klumpen i magen, har tårar som rullar ner för kinden i tystet, upplever det där kaoset, förvirringen, stressen. Endel kanske bråkar mycket med sin respektive medan andra har bland de bästa stunder de någonsin upplevt med sin käresta... men även de fina stunderna påminner dem om att snart tar det slut, snart åker min Älskling. Mammor och Pappor försöker hålla samman rösten då deras barn snart åker ut i stora världen. En dag som för många kanske kom rätt så oväntat, andra har sett sitt barn ta steget närmre en mission under många år. De vill naturligtvis inte påverka sitt barn för mycket med sin egen oro, de försöker hålla masken, men för en del går det helt enkelt inte. Vissa dagar bubblar ilska fram, varför vill man åka i från någon man Älskar?! Varför riskera något som är rätt tryggt och bra för ett "äventyr". Oförståelsen visar sin närvaro. De flesta gör nog sitt bästa för att inte oroa sin Älskling, försöker hålla upp en fasad, kämpar i tysthet, många gånger i en upplevd ensamhet. För vissa är drömmen om framtiden en räddning medan andra inte ens vågar tänka tanken om vad som komma skall.
Mitt råd är att upptäcka att ni inte är ensamma, sök kontakt med andra i samma situation. Jag är en av få, om inte den enda som är hemmahjälte i min stad för tillfället. Jag tror att jag upptäckte lite väl sent hur bra Invidzonen faktiskt är, vilken räddning på dagen som forumet kan vara. Det finns ingen anledning att försöka stå stark helt på egna ben eller att försöka hålla masken för andra som förstår hur det kan kännas. Mitt utlopp för känslor var denna blogg och till och med här har jag ofta försökt hålla masken... när man inser att någon faktiskt läser så når man i bland en punkt där man inte vill vara till besvär, där man inte vill klaga för mycket eller visa sina innersta känslor. Men som sagts så många gånger; Ensam är inte alltid stark. Men framför allt så behöver man inte alltid vara stark. Man behöver inte alltid vara duktig. Det viktigaste för mig har varit att känna att jag och min Älskling är ett team. Vi gör det här tillsammans. Var sin resa, men mot ett och samma mål. En dag i taget blir till en månad, som blir till två, som blir till tre som... Oavsett hur långt borta det i bland kan kännas så har varje början ett slut.

I går kom Maria förbi och sov över. Vi käkade Thaimat, såg på film, pratade gamla minnen då vi såg på gamla foton från högskoletiden och pratet fortsatte natten lång. Men vi sov inte länge för det. 8.45 ringde telefonen så det var bara att gå upp och svara och 9.00 ringde klockan. Vi åt lite mysfrukost och hann prata lite till innan hon skulle i väg och träffa en annan vän och jag lika så. Det blev lunch med Anton som också är en vän sedan högskoletiden. Han ska ut på en långresa snart så det var kul att hinna träffas och få inspiration inför semestern. Nu håller jag på och tvättar lite och inväntar svar från en vän om en fika i em. Älsklingen har ring även idag:) Hans klocka har tydligen gått sönder. Den andra för denna missionen tror jag. Så han behövde min hjälp till att föra över lite pengar. Molnen har dominerat vädrete där nere i dag så de har haft det lite svalare om man kan kalla så höga temperaturer för svala:) Han berättade även att de fått order om något som lät som ljuv musik i mina öron. Han verkar allt ha det bra. Även om det stundvis är turbulent.

Jag hade fel beträffande vätska och vila. Huvudvärken har ännu inte försvunnit, men den gav mig väldigt speciella drömmar! Någon som var sjuk hela tiden i drömmarna, illamående, skador i huvudet mm. Antar att jag inte mådde tip top då jag sov och när migränen kickar in så blir jag ofta illamående. Men det var ju bra att jag i alla fall sov natten igenom. Nu gör jag ett nytt försök att vakna utan dunkande huvud i morgon. Imorgon får jag nämligen besök av en väninna som jag inte har hunnit träffa på ett tag då vi bor långt i från varandra. Hon ska sova över och sedan ska vi fira Valborgsmässoafton tillsammans i helgen.

Nu ska jag strax lägga mig och drömma om en underbar dag för snart 4 år sedan. Imorgon är det nämligen 4år sedan jag hade min första dejt med Älsklingen:) Vissa kanske tycker att det är löjligt att komma i håg en sådan sak, men för mig är dagen väldigt svår att glömma:)

Så då har den nya veckan rullat i gång. Ännu en vecka närmre målet. I dag har jag ordnat och skjutit fram Älsklingens deklaration så att han kan sitta ner med den då han väl är hemma. Jag har också varit runt hos olika glasögonbutiker och hört mig för lite om linser då de jag hade förra året gav mig besvär. Jag har också testat nya bågar men hittade tur i oturen inga som lockade. Däremot så hittade jag ett par solglasögon som jag verkligen vill ha, som dessutom går att få med styrka om man önskar (styrka= att jag inte behöver ha linser på mig utan ser lika bra med solglasögonen). De var både snygga och sköna, MEN tyvärr också dyra. Jag vet inte hur jag ska lyckas rättfärdiga att jag vill ha ett par solglasögon som kostar 2588kr (utan styrka)... Men men jag får filure lite på det. De var ju inte vanliga solglasögon precis som man kan köpa i sportbutiken eller i klädbutiken. Detta var kvalité. Maui Jim hette märket. Annars åt jag lite lunch på stan innan jobbet och väl på jobbet så arbetade jag med en tjej som också har varit hemmahjälte:) Det var skönt att kunna dela lite tankar med någon som verkligen förstod.
Nu ska jag strax lägga mig. Jag har en huvudvärk som skulle kunna sluta i migrän om jag har otur. Men vatten och vila ska nog göra susen. Imorgon väntar mer jobb och ett 3h möte.

God natt!

Dagen började med en lit sen frukost på stan med syrran. Vi satt på uteserveringen och trots att solen inte nått vårt bord så njöt vi. Sedan blev det en runda i skobutiken där jag köpte ett par basic sommarskor, de andra jag hade hade gjort sitt. Sophie kom och mötte upp oss då syrran skulle gå. Sophie och jag fortsatte med några affärer till och sedan blev det en fika i solen. Vi satt där i ett par timmar och pratade i kapp lite om allt mellan himmel och jord. Men ämnet semester var återkommande och just semester blev ett tema för eftermiddagen. Jag har fortsatt leta efter ett resmål för mig och Älsklingen i sommar. Men jag kan helt enkelt inte bestämma mig:) Men det gör inget. Jag skulle kunna leta resmål bara för de vackra bildernas skull. Dagens fika i solen gav mig även en solbränna. I dag hade jag inte varit lika duktig och smörjt in mig med solskydd, men det hade nog behövts:)

Älsklingen ringde i dag också! Jag känner mig riktigt bortskämd;) Han satt inomhus och eftersvettades precis som om han genomgått ett träningspass sade han, men han hade "bara" vistats utomhus en stund. Han har fått fortsätta att behålla maten så nu kommer han väl börja jobba som vanligt antar jag. Tyvärr så brusade det mycket i telefonen så Älsklinge hade svårt att höra vad jag sade och jag upplevde fördröjning i samtalet. Men jag blev ändå väldigt glad av att han ringde. Det suddar ut det långa avståndet en aning och jag får aldrig nog av att höra honom säga "Puss och Kram, Jag älskar och saknar dig".

Ja, jag sov bra när jag väl gick till sängs. Konstigt bara att inte vilja gå och sova när man är trött:)
I dag är jag ledig efter att ha jobbat helgen. Jag ska bla träffa Sophie för en fika och sedan får vi se vad dagen bjuder på. Synd att det är en röd dag i dag. Egentligen skulle jag vilja gå och klippa mig, köpa skor (men de har nog öppet i dag), ordna en ny legitimation, beställa nya linser och samtidigt kolla nya bågar och kanske solglasögon mm.
Men jag får väl spara det till i morgon fm innan jag börjar jobba.

Ha det gott i solen!

Av någon anledning så drar jag mig för att gå och lägga mig i kväll...
Varför har jag ingen aning om. Jag är trött, jag tycker om att det blir i morgon för då är det en dag mindre
att räkna till hemkomst, vi har en skön säng, klockan är sent, jag har inte särkilt mycket att hitta på just nu, men ändå går jag inte den korta biten in till sovrummet. Jag som brukar tycka om att lägga mig så jag kan drömma om och "träffa" Älsklingen igen. Känner mig som ett trotsigt barn; Jag vill inte sova nu!!!!
Men skulle jag skrika så, springa och kasta mig i ett hörn  och sparka med fötterna i golvet så skulle ingen lyssna.
Grannarna skulle möjligtvis klaga, men ingen skulle lyssna. Så det är väl lika bra att jag släpar mig själv in i sovrummet, släcker lampan och säger God natt!

Har varit på jobbet i dag också, men varken i går eller i dag kan jag nästan med att säga att jag har jobbat då det har varit så lungt. Inte många som har varit hemma över påsken men vi personal behöver ändå finnas på plats utifall att något oväntat inträffar. Så jag och min kollega har suttit på balkongen större delen av dagen och njutit av värmen och solen efter att alla arbetsuppgifter tagit slut. Då ska ni veta att vi ändå försökte skapa oss nya uppgifter, men vi hade jobbat undan allt! När jag kommit hem gick jag direkt ut på balkongen. Jag har torkat av utemöblerna och har förberett dem lite inför att oljas in igen. Men sedan invigde jag balkongen med årets första middag ute i det fria istället och sedan satt jag där ute och läste. Jag började på en ny bok i dag då jag läste ut " De målade Grottornas land" härom dagen. Den var ingen höjdare om jag får säga mitt... de tidigare böckerna var klart bättre. Nu läser jag istället Conn Iguldens andra bok ur Djingiskhanserien "Bågens mästare". Jag påbörjade den serien förr förra året då vi skulle resa till Bali, men packade i sista stund ner Stig Larssons Milleniumserie istället (vilket jag inte ångrar;). Men så hittade jag Bågens mästare halvläst så det är klart att den ska avslutas. Men det går ju lite trögt innan jag har satt mig in i den igen. Den tredje och avslutande boken i Djingiskhan serien kom ut härom dagen så det var ju passande att komma igång nu. Har du några bra boktips?

Älsklingen ringde i dag! Han har fått behålla sitt första mål mat så tillfrisknandet fortsätter åt rätt håll. Men han får dricka mycket vätskeersättning. Men han slapp som tur va droppet till skillnad mot några av hans stackars kollegor. De har 37grader varmt i skuggan och 61grader varmt i solen(!) Jag är inte ett dugg avundsjuk utan är väldigt nöjd med våra 19grader i skuggan:)

I kväll ska jag se på film. Är lite smått rastlös över att de flesta är bortresta över påsk medan jag så gärna vill hitta på något kul och de som är hemma ligger bakfulla och trötta. Men jag får ta igen det roliga nästa helg istället då jag får finbesök från Göteborg. Men jag har det rätt bra ändå så jag ska inte klaga.

De flesta hemmahjältar har nog suttit framför teven då svt´s nya serie "Krig för Fred" har visats. Min spontanta känsla när jag såg det första avsnittet var att jag blev jäkligt förbannad. Jag blev irriterad över den bild jag fick av soldaterna där vissa liv inte var vatten värt att de inte hade något emot att skjuta någon. Men min ilska försvann rätt snabbt och i stället blev jag konfunderad.

Jag försökte sätta mig in i hur jag hade tänkt om jag var i deras situation, särskilt då de även drabbats av flera dödsfall bland de sina. Min utbildning fick mig att tänka på försvarsmekanismer, gruppsammanhållning, patriotism
och kort och gott överlevnadsinstinkt...

Innerst inne vill jag inte höra någon soldat med ett leende prata om att skjuta eller bomba någon. Men i bland är det knappt så att jag som sitter här hemma vill se talibanerna som människor. Men samtidigt så tror jag inte att någon föds elak...

Avsnitt två tyckte jag bättre om och jag tyckte att det var en bra kontrast att visa de efter varandra. Jag hoppas att serien allt som allt kommer öka förståelsen för våra soldater, för de anhöriga och för de oskyldiga i Afghanistan...
Mm jag har haft mycket tankar om detta sedan jag såg avsnittet i går... men jag har inte hunnit samla dem och jag vet inte riktigt än vad jag tycker om serien.  Vad borde jag tycka?

Jag vet i alla fall att jag är fortsatt stolt över våra soldater, jag tror på att de gör en insats.
Därför vill jag även passa på att föra vidare ett meddelande till er anhöriga med barn;

Kära Bortahjältar!
Vi anhöriga är så väldigt stolta över er och ert arbete nere i Afghanistan. Men det finns några viktiga små hjältar till, alla barn som kommer ha spenderat nästan 9 månader utan sin mamma eller pappa. Vi tycker att även dom förtjänar en egen medalj ♥
FM hinner inte ordna medaljer till 3:e juni därför har vi beslutat oss för att själva ordna medaljer med texten "HEMMAHJÄLTE FS20".
Men långt ifrån alla föräldrar är med här på facebook, och även dessa barn förtjänar ju en medalj. Därför hade vi varit tacksamma om ni kunde sprida detta till era kollegor som har barn, och är intresserad av detta. När ni gjort detta får ni gärna sammanställa en lista med namn/mailadresser och antal barn/medaljer. Alternativt lämna mailadressen och låta dom beställa själva :-)
Kostnad för medaljerna är 25:-/medalj. Vår förhoppning är att medaljerna kommer delas ut efter den officiella medaljceremonin av Mikael Nilsson eller någon annan med anknytning till Fs20.
Men kan man inte närvara där kommer medaljen att skickas hem.
För beställning och mer information, maila mig;
[email protected] eller via mailen på facebook.
Vi vill ha in beställningarna SENAST Söndagen den 8 maj!!
Efter det kommer det ett mail med bekräftelse av beställning och betalningsinfo.

Har ni barn, skicka då ett mejl till addressen i meddelandet om ni inte hört någon om detta från er soldat!

Sov rätt så bra i natt efter att ha sovit dåligt två nätter pga fullmånen. Vet dock inte vad jag har sysslat med de sista nätterna då jag har lyckats vända vårt 2*2 m stora täcke minst ett halvt varv varje natt, även nu i natt då jag sov bra och jag har bytt ut min kudde mot Älsklingens... Nattgymnastik? Ommöblering? Mmm aktiv är jag i alla fall. Kanske på gott och ont för huvudet känns lite tungt i dag. Men annars mår jag bra. Men jag har kännt mig lite stressad i några dagar. Får se om det lugnar sig i dag då jag är ledig och har lämnat återbud till en handledning i dag samt en föreläsning i kväll. Så nu är jag fri att bara göra det jag känner för. Det har blivit en del övertid på jobbet denna veckan och jag jobbar hela påsken så en ledig dag kommer att sitta fint. På tal om påsk... Fick ett påskkort från Invidzonen:) Så omtänksamt! De är ett föredömme till att vända en jobbig upplevelse (anhörig vid mission) till något bra (anhörigförening)! Jag har själv ägnat mycket tid åt ideellt arbete och vet hur många timmar som brukar ligga bakom sådana uppdrag.

Får se vad jag kommer att ägna mig åt i dag. Jag har så tydliga minnesfragment från mina drömmar i natt då jag skrattar och faktiskt vaknar mitt i natten av att jag skrattar:) Så jag vill nog fortsätta dagen i den andan.

Har inte sovit så jätte bra i natt, var det kanske redan dags för fullmåne... så trött som jag var så känndes det konstigt att inte kunna sova. Men men jag får en lugn dag idag (tror jag). Ska vara ledsagare istället för att vara på min arbetsplats i dag. Många timmar kommer att spenderas i en taxi och ungefär lika många timmar på ett sjukhus och sedan får jag komma hem. Tyvärr kommer jag då inte kunna njuta särskilt mycket av det fina väder som sägs gästa oss i dag. Men jag ska se om vi kanske kan ta en glass i solen i alla fall.

Denna dagen gick den med... Eftermiddagen blev allt lite bättre. Som om Älsklingen läst mina tankar så ringde han ett lite längre samtal innan jag mötte upp hans föräldrar. Det var så skönt att få prata lite, faktiskt hinna fråga varandra hur vi mår. Berätta lite vad vi har gjort sedan sist. Det betyder så mycket. Jag såg att han hade ringt nu på kvällen också. Jag antar att han ville höra efter hur det hade gått på anhörigträffen. Får se om han ringer imorgon i stället. Vi var hos ett par bekanta till Älsklingens föräldrar och han själv så jag hörde inte telefonen då han ringde.
Annars gick det bra på anhörigträffen. Faktiskt första gången som jag inte haft det jobbigt känslomässigt! Lite oväntat om jag ser till hur morgonen var. Det kändes lite underligt att de pratade på anhörigträffen om hemkomsten, det finns verkligen ett slut på allt det här... han kommer hem... han kommer hem "snart"... En underbar känsla!!!
Under förmiddagen kändes det så avlägset... Hans skor som jag har låtit stå framme på dörrmattan sedan han reste, bara för att det kändes mer hemtrevligt då och mysigt att komma hem kunde jag plötsligt inte njuta av i morse, de åkte bort illa kvickt. Märkligt hur det kan ändras fram och tillbaka på så kort tid. Nu ska jag ta det lugnt en stund innan det är dags för sängen och jobb i morgon. Jag är rätt trött efter dagen. Det har varit mycket känslor. Men det var kul att träffa hans föräldrar och deras bekanta. Hans föräldrar åkte först nu vid 21-tiden så det blev en heldag.
Det hade Älsklingen tyckt om.

Morgonen började lite oväntat... Jag trodde att det var en rätt bra dag. Är glad att jag ska få träffa svärföräldrarna i dag och dessutom fick jag chatta i någon minut med Älsklingen. Men så kom tårarna efteråt...
Vi har ju knappt hunnit ha någon kontakt sedan han kom ner. Det var bara typ de första dagarna som jag hörde något. Sedan var de i väg utan internet eller liknande fram till nu och då hinner vi ändå inte höras mer än knappt 2min... Man kan ju tycka att de borde få minst 5min i alla fall och kunna ringa hem när de har varit borta så...
Äh det är väl lika bra att gråta färdigt nu så att det går lättare i eftermiddag. Berg och dalbanan har under en lång tid bytts ut mot farfarsbilar, men i dag snurrar det lite mer... hoppas jag hinner kliva av.

Då är Älsklingen äntligen tillbaka där han kan få tillgång till telefon och internet. Vi talade dock bara en kort kort stund även denna gång. Men det är bättre än ingenting. Det blir trots allt en lättnad att åtminstone ha en susning om vart han befinner sig. Att släppa lite på den oro som automatiskt infinner sig då man vet att något är på gång utöver "det vanliga". Nu kan jag nog sova gott i natt:) Vi kunde inte prata såpass att jag fick reda på riktigt hur det var med honom, men han verkar må bra och trots vad jag tolkar som en hel del jobb så var han på gott humör. Värmen tar nog mer än vad man kan tänka sig, 30grader i skuggan och 50 grader i solen är rätt mycket då det bara är vår. Han sa att det knappt går att ta i deras stridsfordon då det bränner i händerna... och vem vill bära handskar i 50graders värme:) Jag hoppas att de tjatar hål i huvudena på varandra om att dricka vatten och använda solkräm. Älsklingen sade dock att han har ett helt gäng "mammor med sig" som påminner om att ta till vattenflaskan. Han är nämligen rätt dålig på att dricka trots att han känner törst.
Nu när han är tillbaka, tidigare än vad jag hade väntat mig så ångrar jag lite att jag inte skickade ner ett påskägg med lite godis och annat... Men det är nog för sent att skicka nu... Får nog bli ett brev och något istället. Jag köpte en bok till honom i dag som jag vet att han har väntat på i ca 1år. Men det kanske är "elakt" om han inte skulle ha tid att läsa något?:) Själv påbörjade jag den sista boken i Grottbjörnens folk i dag:) En bok jag har väntat på i många år! Jag började läsa serien när jag var liten. Vi bodde varje sommar på en och samma camping ( inte den mest roliga för barn alla gånger) och det var alltid en period som jag slukade böcker. Jag läste ofattbart mycket och blev jag inte påmind om att äta så hade jag lätt glömt bort det:) Tyvärr var alltid böckerna för tunna. När de blev som mest intressanta så tog de plötsligt slut! Men när jag hittade "Grottbjörnens folk" med sina 600-900sidor så kände jag mig som hemma direkt:) Böcker med en sådan historisk karaktär lockar allt som oftast fram arkeologen i mig  (som jag ville bli som liten) och medicinkvinnan( som jag säkert var i ett tidigare liv;) får stimulans av att lära sig något nytt:) Det var dock lite rörigt att sätta mig in i en historia som jag inte läst på så många år, men bitarna faller sakta men säkert på plats. Skönt att det är helg så man hinner få lite tid på sig att läsa ordentligt. Jag har inte så mycket planer annars. Ska träffa svärföräldrarna på söndag och så blir det väl någon lunch och fika med vänner.

Skippar vårkänslorna och går direkt på sommarkänslorna i dag!
Solen skiner och jag har gått utan jackan för första gången i år. Jag har dessutom sett nyckelpigor:)
Efter jobbet som slutade vid 13.30 blev det lunch med syster yster på hennes jobb. Citronmarinerad lax och spritsat potatismos (låter smaskit, men det var ingen jättehöjdare) och glass till efterrätt. Sedan blev det till stan och jakt efter en vårjacka. Hängde undan en men hittade ingen jag riktigt föll för. Nu är jag hemma och förbereder riktig sommarmat! Ljummen potatissallad och kött som jag marinerat i en vitlök och grillmarinad med lite örter.
Jag har också pratat med Älsklingen i dag, i hela 3minuter fick jag njuta av hans röst:)
Han ville bara säga hej. Han mår gott, men är lite rastlös och de har det varm. Han ska se om det finns möjlighet att kanske ringa 2 minuter till lite senare. Men han hann framföra en hälsning som jag förde vidare till hans kära mor som firar sin dag i dag.

Så, då var jobbhelgen avklarad. Bara lite jobb i morgon också så är jag ledig på tisdag. Fick lite sol på mig i dag, men ser fram emot att njuta av den mer i morgon och kanske drömma mig bort en liten stund. Har saknat Älsklingen väldigt mycket i dag. Kanske beror på att hans mamma fyller 70 i morgon, inte vet jag. Det känns som att det var evigheter sedan jag kramade om honom och sade hej då, men när man räknar dagarna så var det rätt nyss trots allt:( Tiden går alldeles för långsamt vissa dagar! Jag hoppas att det blir en bättre dag i morgon och att Älsklingen ringer. Snart en vecka sedan sist.

Vill så gärna att det ska vara sommar... Ha Älsklingen "hemma" vara i väg i ett land vi kanske aldrig har besökt.   Sitta på en uteservering med en mysig utsikt och solen skönt värmande eller se en fin solnedgång. Gå på kringelikrokiga gator som leder till ett mysigt område med mysiga små shoppar och trevliga människor som hälsar, få nya upplevelser. Få hotellfrukost serverad samtidigt som vi hälsar personalen god morgon på ett språk som vi precis har börjat lära oss några ord i från...
Underbart!

Hej!
Gårdagen gick riktigt snabbt.
Förmiddagen var jag hemma och fixade lite. Gjorde ett försök att förnya min legitimation, men hade inte tänkt på att ta med mig passet då min nuvarande legitimation hade utgått så det blev mest att sitta i kö lääänge och sedan gå där i från. Jag skickade även i väg en present till Älsklingen guddotter som blir 9 år i dag:) Det blev ett presentkort så att hon kan köpa sig något fint (lättast att skicka på posten). Efter det gick jag till Sophie och Marcus och åt lite innan det var dags att gå och jobba kväll. "Tyvärr" drack jag kaffe på jobbet vid 18-tiden... tror ni att jag somnade sen?
Nej det gjorde jag inte, inte i tid i alla fall... och när jag väl somnade så har jag vaknat stup i ett. det var inte helt frivilligt som jag gick upp ur sängen i morse:) Men jag har klarat mig bra ändå. På jobbet i dag har jag uppdaterat en hel del dokument då det var så lugnt. Jag har också suttit på jobbets stora inglasade balkong. Det var premiär för i år! Det känndes som rena sommaren där ute:) Jag satt i svarta jeans och jag visste inte vart jag skulle ta vägen stundvis då solen värmde och brände så mycket på benen:) Då var det nästan lite skönt att gå in igen.
Efter jobbet blev jag hämtat av Pappa. Då åkte vi vidare till Syrran som hade kalas. Började med att äta lite gott, det blev hemlagad paj med god sallad och bröd. Sedan blev det en mycket god egenkomponerad tårta, och muffins, kakor, choklad och jorgubbar. Mumma!

Har fortfarande inte hört något i från Älsklingen. Inte svärföräldrarna heller. Jag drömmer däremot om honom väldigt mycket så det är nästan att jag längtar lite efter att gå och lägga mig på kvällen. Då vet jag att jag får träffa honom igen. Lite mindre roligt att vakna när klockan ringer på morgonen och inse att det just bara var en dröm.

Det har blivit en morgonrocksdag;) Men det är inte det som är yejjj. Istället är det att jag fick deklarationen idag och får en hel del tillbaka:)) Som om inte det var nog så har mitt företag fördubblats under dagen! Detta med hjälp av mina kollegor. Samarbete är verkligen ovärderligt! Så kul! 3 nya kunder, bara så där och kanske en 4:e på gång:)

Gårdagen blev lika hektisk som förväntat!
Dagen började på jobbet, där hann vi nästan hälften mot önskat trots full fart hela tiden. Därefter bar det av ner till stan där jag skulle köpt den sista presenten till min syster som kom den dagen "Mad men 4". De hade dock inte plockat upp de varorna så tidsbrist som jag hade fick det bli ett presentkort i affären istället. Sedan snabbt iväg till mina Xocai-kollegor. Vi hade hela dagen i går en man på besök som mäter artärstelhet. De flesta kanske tänker varför vill man veta det?! Men faktum är att hälften av människorna som drabbas av hjärt och kärlsjukdomar inte har fått några klassiska sjukdomstecken. För några år sedan förknippades den typ av sjukdomar framförallt till äldre människor, sedan blev det till människor med osund kost, men tyvärr så kan idag vem som helst vara i farzonen pga vårt ohälsosamma leverne många gånger. Motion har många fått till, men inte kost och harmoni i vardagen. Så i går erbjöd vi en heldag indelat för flera grupper där Bo Salomon presenterade sig och den mätteknik han skulle använda och vår kollega från Sthlm presenterade våra Xocai hälsoprodukter. Vi fick ett jätte bra gensvar! Jag gjorde också en mätning och jag kan glatt meddela att jag hade mycket bra artärer:) Jag fick också en till kund i mitt företag:)) Mitt i denna informationsdag så hann jag få i mig en snabb lunch bestående av Italiensk färsbiff med timjanrostad potatis och rödvinssås *mums* och sedan nästan sprang jag i väg för att inte bli sen till en cellprovstagning. Alltid lika kul att gå till Gyn... eller inte. Jag började blöda en hel del efter provtagningen, vilket inte har hänt mig förut. Men det var bara att fräscha till sig och iväg till informationsträffen igen. När klockan passerat 20.00 så fick jag äntligen träffa min syster som fyllde 23 år! Vi gick iväg till ett hak där jag käkade tapas- lamrack, örtbakad lax och vitlöksbröd med tzatsiki. Det var väldigt gott! Syrran och oäkta svågerna hade precis ätit en mysmiddag så för dem blev det öl och vin.

Idag är jag ledig då jag jobbar hela helgen. Jag har planerat att göra ingenting alls. Sen får vi se vart det slutar, men i bland är inga planer = bra planer. Jag håller däremot tummarna att Älslingen ringer. Saknar honom mycket.
Vill ju dela vardagen med honom, berätta om mina nyfunna kunskaper och imorse hade jag gärna tagit sovmorgon med honom... Men men, kul att så många läser bloggen i alla fall:) Även om jag inte skriver om något särskilt så fyller bloggen en funktion för mig. Exakt vad den bidrar med har jag inte riktigt fastställt, men det spelar ingen roll. Det känns bra att skriva och det är det enda jag behöver veta eller känna. Som det ser ut nu så är det ungefär 17 personer som läser bloggen varje dag. Det trodde jag inte den dagen jag startade bloggen.    Jag trodde att det skulle vara jag och kanske någon som klickat fel som skulle hitta hit:)
Ha en bra dag och fyll handväskan med tyngder, det blåser mycket i dag!

Ja det gick ju rätt så bra det här. 3 kassar fulla med kläder som ska skänkas och 1 som ska kastas. Jag hittade 2 par nya jeans som jag på något vänster har glömt bort... synd att jag inte hittade dem i helgen då jag köpte 2nya par;)
Det blev även en kartong med prylar, men är inte helt klar med den biten än. Jag har också hunnit träna och har förberett lite till inför morgondagen.

Gick till min systers jobb efter att jag slutade och åt lunch, lasagne med grekisk sallad blev det.
Efter det har jag strosat på stan då "svärmor" snart fyller 70år... Jag pratade med Älsklingen idag och han har inte hunnit tänka på vad vi kan ge och hade inga idéer så nu är det upp till mig att klura ut:) Hon önskar sig inget vad jag vet än så länge, hon har allt säger hon. Har inga direkt uttalade intressen mer än matlagning. Mmm det är inte helt lätt... Jag har funderat på att ge en upplevelse, att vi alla 4 kan hitta på något tillsammans när väl Älsklingen är tillbaka igen och kanske skicka blommogram dagen till ära (om jag inte kan åka och hälsa på)... Har ni några tips på presenter? Det tas tacksamt emot! Under tiden jag funderar ska jag nog vårrensa lite bland kläder och saker. Det är så smidigt nu när det har öppnat en second hand nere i cetrum som tar emot saker varje dag. Då kanske sakerna verkligen kommer i väg dit då man inte behöver tima in konstiga inlämningstider eller inte behöver gå lika långt som innan. Ska bara leta fram lite passande musik och sen kör jag igång, det gör det hela mycket roligare:)

I dag har jag jobbat, nu är det slut på lyxen med all ledighet som har varit under tiden Älsklingen var hemma och nu precis efter hans avresa då jag var naturligt ledig enligt schema. Det var dock jätte lugnt på jobbet så att säga att jag har jobbat känns nästan lite fel det med;) Förövrigt så har jag planerat lite inför veckan. Onsdagen skulle behöva förlängas med några timmar då jag har så mycket att göra. Men jag ska göra mitt bästa att få i hop allt, det brukar gå bra. I bland så är sådana dagar nästan lite sköna. Åtminstone då man lyckas, då får man ett sånt där skönt flow, en känsla av tidlöshet och att allt bara klaffar:) Jag har också pratat med min Älskling! 2 gånger till och med:))
Denna gången kunde han höra mig. Att han ringde en andra gång var för att han bröt första samtalet då han trodde de blev kallade på jobb, men där hade han fel och var så mysig och ringde tillbaka igen. Jag satt ju lite dumt till på jobbet, men några ord han vi med. De skulle grilla lite ikväll så vi gjorde en bra deal om att han skulle äta en hamburgare åt mig så tar jag en kall öl åt honom:) De har haft ca 20grader varmt så grillningen blir nog trevlig. De har haft fortsatt mycket att göra, men han verkade ändå vara på topp. Det blir så mycket lättare att sakna honom då man vet att han har det bra och "trivs". Då känns det inte förgäves. I morgon väntar mer jobb så jag ska strax gå till sängs.

Ha det så bra!

Är nyss hemkommen.
Det blev en fika på stan med syrran. En god (normalstark) kaffe och pekannötpaj med grädde.
Vi hann också en runda på stan, köpte ett par byxor och hängde undan ett andra par som jag nog går och köper i morgon. Jag har också hunnit att tvätta och faktiskt så blev jag inte ledsen som jag skrev att jag trodde att jag skulle bli. Älsklingen hade massor av tvätt, men denna gången var det inte alls jobbigt... Som min syster sa så berodde det kanske på att jag denna gången var förberedd på att det kanske blir jobbigt. Jag skulle vilja säga att jag har "repat mig" mycket bättre efter denna leaven. Jag kommer säkert att få mina svackor, men man får vara glad för varje dag som flyter på utan större besvär. Sandra (min syster) och jag gick även på den tidiga kvällsföreställningen av "Hur många lingon finns det i världen". En så himla charmig film! Där ser man att rätt utbildning inte är allt när det gäller att välja rätt person till rätt jobb:)

Hejsan.
Har en förkylning som gjort mig sällskap i ett par dagar, vet dock inte om det är en vanlig förkylning eller om det är orsakat av ventilationen här i lägenheten. Men i dag känns det oavsett lite bättre.
Gårdagen spenderades trots snuva och lite glansiga ögon med min syster. Vi höll till nere på stan där de har ett shoppingjippo. Jag förstår inte hur vi lyckades, men att gå runt i några få affärer tog en hel evighet och plötsligt stängde varuhuset:) Vi hann i alla fall käka lite, örtmarinerad fläskfilé med kantarellsås blev det för mig och en räksmörgås för min syster. Kaffet efteråt var dock enormt starkt, för starkt för mig som till och med gillar starkt kaffe. Men det här gjorde en snurrig bara man doftade på det. Får kanske ta revanch med en god kopp kaffe och lite fika i dag istället. Vi missade ju faktiskt att gå in i den affären som jag överhuvud taget gick ner till stan för att besöka så även där kanske jag får göra ett nytt försök i dag:) Men egentligen ska jag tvätta...

Älsklingen ringde i går. Hela 3 gånger faktiskt! Dock missade jag de två första samtalen så jag blev väldigt besviken på mig själv när jag upptäckte detta. Men min Älskling känner mig så bra så han gjorde ett försök till att få tag på mig så jag inte skulle överanalysera de två missade samtalen med dolt nummer:)
Han hade dålig mottagning och hörde knappt vad jag sa, men jag hörde honom perfekt. De har som väntat haft fullt upp, men han trodde att han eventuellt skulle få en lugn kväll igår. Jag hoppas att det blev så. Tidsomställningen hade gått rätt så bra, det kanske underlättade att vi gick över till sommartid precis innan. Det var skönt att höra hans röst i alla fall. Jag saknar honom mycket, även om vi spenderade varje dag med varandra i 3v... det måste ju vara kärlek det;) Att inte bli tokiga på varandra trots att vi umgicks nästan 24h om dygnet:)

Näh nu ska jag ta tag i dagen, får se om jag går ner i tvättstugan nu eller väntar till lite senare.

Ja vad ska man säga... Att de har en annan människosyn än mig, det visste jag redan.
Men hur kan de göra något sådant för att en person har gjort något de misstycker om...
Hur kan man bortse från att man tar flera oskyldiga människors liv för att göra ett "statement"?

Tänder ett ljus för "offrena" och deras anhöriga.

Älsklingen skrev ett par rader i chatten mellan att han blev in och utkastad...
nätet var inte särskilt stabilt. Men han är okej. Trött då de blev inkastade i jobb direkt vid ankomst.
Vi får se om attacken leder till ännu mer oro eller om det lägger sig lite. Han ska försöka ringa någon dag,
men sannolikheten är nog stor att det dröjer i och med omständigheterna där nere.
Hoppas att de hinner få lite vila mellan varven i af.