En Löjtnantessas dagbok

Jag har egentligen haft en väldigt bra dag i dag. Under dagen har jag tagit det lugnt och under kvällen var jag på en mycket intressant och lärorik Xocai-träff (www.x-choklad.com) och jag kände mig så inspirerad och peppad när jag kom hem... fram till det att jag läste ett mejl från min Älskling där han skrev om att en finsk soldat har dött... Min älskling säger "baskern av" och jag säger "vila i frid". Mina tankar finns hos de anhöriga... jag vill nedan dela med mig av en text som lästes upp vid minnesdagen för ett par andra tappra soldater;

Stilla, segerlarm och liv som sjuder!
Kom, du högtidsfrid!
Sorgens stora, djupa harpa ljuder
över storm och strid.
Våren tänder varmt i skyarna sitt bloss
men i mörka , kulna gravar kallna stoften
av de tappraste , de fallna som räddat oss.

Minn det , ni, som i de trygga husen bryta
lugnt ert bröd eder ro är köpt med tusen
tappra hjärtans död!
Öppna bladen, hävd, för bragdens gyllne text!
Bonde, du, som gläds åt åkerns gröda,
minns att det är blodet av döda som gav sådden växt.

Jaj det är de fallnas kalla händer som på blanka svärd
lyfte landet högt bland fria länder.
-Viska, andevärld, att ett folk står fritt vid deras gravars rand!
Stora sus i skogar, hundramila, vagga in i evighetens
vila dem som frälst sitt land!