En dag närmre målet
Hejsan.
Jag har inte skrivit så mycket de senaste dagarna för jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Nu är det inte lång tid kvar till Älsklingen kommer tillbaka. Som min syster sa "nu kan du nästan köpa mjölk utan att datumet hinner gå ut tills han kommer". Åh det är så sant som det är sagt. Jag verkligen längtar!!! Men och stundvis är det ett stort men, jag är samtidigt nervös och lite orolig som ajg tidigare har nämnt. Hade jag fått bestämma så hade han kommit hem, mått tipp topp och så hade vi levt lyckliga alla dagar. Jag känner mig på ett sett lite dum över att vara orolig, för han kommer ju trots allt att vara hemma... Men känslan innfinner sig ändå till och från. Men det blev lite bättre efter att jag pratade med Älsklingen på telefon i går. Jag hade skickat ett mejl och bett honom försöka ringa. Det hade gått över en vecka sedan sist och så dåliga tror jag inte telefonerna där nere är, då hade det blivit ett offentligt uttalande om det. Det var lite sprakigt i början, men sedan hörde vi varandra utan problem, det var bara en aning lagg. De jobbar på högvarv så gott de kan och svetten forsar. De har nu fått flytta ut från sina rum till tält och där har de ingen AC utan 05.30 låg temperaturen i tältet redan på 28grader. I skuggan under dagtid har de annars haft runt 47,5grader. Undrar om jag behöver packa fram hans raggsockar till hemkomsten;) Lite skillnad på temperatur! Denna gången lät han lite mer lugn och avslappnad när han berättade om några händelser. Det var inte samma sorts stress och dämpade klang i rösten som jag upplevde sist. Kanske har allt packande, listor och vård hit och dit gjort lite nytta mitt i all stress. Att han har fått lite distans till andra händelser eller så har kanske ett accepternade infunnit sig... inte vet jag, jag kanske är helt fel ute. Det var oavsett skönt att prata med honom och gav en lite lugnande effekt på mig. Annars så rullar allt på som vanligt, men sedan i går är det bekräftat att jag får gå upp i tjänst efter semestern! 100% tjänst på ett boende som jag arbetat på för några år sedan. Grattis till mig! Men jag har inte orkat glädjas åt det så mycket än pga en envis huvudvärk. En kostig huvudvärk. Det påminner om migrän, men inte som jag brukar ha det... jag brukar tappa synen och bli enormt ljuskänslig. Nu är det som om ett skruvstäd är kopplat runt hela huvudet och är åtdraget så hårt det går. Men jag är inte så ljuskänslig, men får illamåenden till och från. Dock är det inga större problem med att läsa eller se på dator/tv. Däremot så är tänkandet lite långsamt;) Jag får leta efter ord ibland och häromdagen pratade jag lite baklänges;) Men jag har faktiskt läst ut ännu en bok i dag så nu känner jag mig lite rastlös, men orkar inte göra så mycket annat och har bestämt mig för att ta det riktigt lugnt. Synd att jag inte köpte den sista boken så jag hade kunna börja på den nu. Jag har påbörjat en serie av Johan Theorin;
Skumtimmen, Nattfåk och så står boken Blodläge näst på tur.
Jag har inte skrivit så mycket de senaste dagarna för jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Nu är det inte lång tid kvar till Älsklingen kommer tillbaka. Som min syster sa "nu kan du nästan köpa mjölk utan att datumet hinner gå ut tills han kommer". Åh det är så sant som det är sagt. Jag verkligen längtar!!! Men och stundvis är det ett stort men, jag är samtidigt nervös och lite orolig som ajg tidigare har nämnt. Hade jag fått bestämma så hade han kommit hem, mått tipp topp och så hade vi levt lyckliga alla dagar. Jag känner mig på ett sett lite dum över att vara orolig, för han kommer ju trots allt att vara hemma... Men känslan innfinner sig ändå till och från. Men det blev lite bättre efter att jag pratade med Älsklingen på telefon i går. Jag hade skickat ett mejl och bett honom försöka ringa. Det hade gått över en vecka sedan sist och så dåliga tror jag inte telefonerna där nere är, då hade det blivit ett offentligt uttalande om det. Det var lite sprakigt i början, men sedan hörde vi varandra utan problem, det var bara en aning lagg. De jobbar på högvarv så gott de kan och svetten forsar. De har nu fått flytta ut från sina rum till tält och där har de ingen AC utan 05.30 låg temperaturen i tältet redan på 28grader. I skuggan under dagtid har de annars haft runt 47,5grader. Undrar om jag behöver packa fram hans raggsockar till hemkomsten;) Lite skillnad på temperatur! Denna gången lät han lite mer lugn och avslappnad när han berättade om några händelser. Det var inte samma sorts stress och dämpade klang i rösten som jag upplevde sist. Kanske har allt packande, listor och vård hit och dit gjort lite nytta mitt i all stress. Att han har fått lite distans till andra händelser eller så har kanske ett accepternade infunnit sig... inte vet jag, jag kanske är helt fel ute. Det var oavsett skönt att prata med honom och gav en lite lugnande effekt på mig. Annars så rullar allt på som vanligt, men sedan i går är det bekräftat att jag får gå upp i tjänst efter semestern! 100% tjänst på ett boende som jag arbetat på för några år sedan. Grattis till mig! Men jag har inte orkat glädjas åt det så mycket än pga en envis huvudvärk. En kostig huvudvärk. Det påminner om migrän, men inte som jag brukar ha det... jag brukar tappa synen och bli enormt ljuskänslig. Nu är det som om ett skruvstäd är kopplat runt hela huvudet och är åtdraget så hårt det går. Men jag är inte så ljuskänslig, men får illamåenden till och från. Dock är det inga större problem med att läsa eller se på dator/tv. Däremot så är tänkandet lite långsamt;) Jag får leta efter ord ibland och häromdagen pratade jag lite baklänges;) Men jag har faktiskt läst ut ännu en bok i dag så nu känner jag mig lite rastlös, men orkar inte göra så mycket annat och har bestämt mig för att ta det riktigt lugnt. Synd att jag inte köpte den sista boken så jag hade kunna börja på den nu. Jag har påbörjat en serie av Johan Theorin;
Skumtimmen, Nattfåk och så står boken Blodläge näst på tur.
Kommentarer
Trackback
