En Löjtnantessas dagbok

Då är Älsklingen äntligen tillbaka där han kan få tillgång till telefon och internet. Vi talade dock bara en kort kort stund även denna gång. Men det är bättre än ingenting. Det blir trots allt en lättnad att åtminstone ha en susning om vart han befinner sig. Att släppa lite på den oro som automatiskt infinner sig då man vet att något är på gång utöver "det vanliga". Nu kan jag nog sova gott i natt:) Vi kunde inte prata såpass att jag fick reda på riktigt hur det var med honom, men han verkar må bra och trots vad jag tolkar som en hel del jobb så var han på gott humör. Värmen tar nog mer än vad man kan tänka sig, 30grader i skuggan och 50 grader i solen är rätt mycket då det bara är vår. Han sa att det knappt går att ta i deras stridsfordon då det bränner i händerna... och vem vill bära handskar i 50graders värme:) Jag hoppas att de tjatar hål i huvudena på varandra om att dricka vatten och använda solkräm. Älsklingen sade dock att han har ett helt gäng "mammor med sig" som påminner om att ta till vattenflaskan. Han är nämligen rätt dålig på att dricka trots att han känner törst.
Nu när han är tillbaka, tidigare än vad jag hade väntat mig så ångrar jag lite att jag inte skickade ner ett påskägg med lite godis och annat... Men det är nog för sent att skicka nu... Får nog bli ett brev och något istället. Jag köpte en bok till honom i dag som jag vet att han har väntat på i ca 1år. Men det kanske är "elakt" om han inte skulle ha tid att läsa något?:) Själv påbörjade jag den sista boken i Grottbjörnens folk i dag:) En bok jag har väntat på i många år! Jag började läsa serien när jag var liten. Vi bodde varje sommar på en och samma camping ( inte den mest roliga för barn alla gånger) och det var alltid en period som jag slukade böcker. Jag läste ofattbart mycket och blev jag inte påmind om att äta så hade jag lätt glömt bort det:) Tyvärr var alltid böckerna för tunna. När de blev som mest intressanta så tog de plötsligt slut! Men när jag hittade "Grottbjörnens folk" med sina 600-900sidor så kände jag mig som hemma direkt:) Böcker med en sådan historisk karaktär lockar allt som oftast fram arkeologen i mig  (som jag ville bli som liten) och medicinkvinnan( som jag säkert var i ett tidigare liv;) får stimulans av att lära sig något nytt:) Det var dock lite rörigt att sätta mig in i en historia som jag inte läst på så många år, men bitarna faller sakta men säkert på plats. Skönt att det är helg så man hinner få lite tid på sig att läsa ordentligt. Jag har inte så mycket planer annars. Ska träffa svärföräldrarna på söndag och så blir det väl någon lunch och fika med vänner.