Positivt tänkande ger två poäng
Den gågna helgen var jätte mysig!
Nu brukar jag och Älskling visserligen ha det mysigt tillsammans, men nu under helgen var det extra mysigt och det är precis vad jag behöver nu när han snart reser. Man behöver liksom tanka kärlek helt enkelt!
Det enda som kändes jobbigt under helgen var när vi hörde nyheterna om att soldater skadats i afghanistan...
det fick den där klumpen att komma tillbaka i magen igen och bröstet liksom kändes tungt. Men vilken tur att de verkar klara sig. Hoppas att de slipper bestående men, både fysiska och psykiska.
Samtidigt som nyheterna gick på teven så hade jag precis innan sagt till Älskling att han lyssnade på "konstig" musik på datorn. Det visade sig att han letade begravningsmusik till sin "sista önskan" OM något skulle hända.
Fy vilken känsla det gav i kroppen!! Att det samtidigt kom nyheter om de sårade soldaterna blev lite för mycket. Älskling märkte väl att det inte riktigt var rätt läge att sitta med den uppgiften nu så han stängde ner musiken och nu ska vi ta tag med den uppgiften nästa vecka istället. Men jag ser inte fram emot det. Men jag förstår varför det ska göras och tycker att det är viktigt. Jag funderar att samtidigt skriva min "sista önskan" om något skulle hända mig. Alla borde egentligen ha en sådan som måste uppdateras varje år. Om jag också skriver en så kanske det inte blir lika jobbigt känslomässigt utan lite mer neutralt om man nu kan kalla en sådan uppgift för det.
Men jag är glad att jag lyckades vända de jobbiga känslorna till något positivt och tog till vara på helgen och vår tid tillsammans istället för att bli helt nere och ledsen.
Den sista tiden har jag känt mig förvånansvärt stark och jag anstränger mig för att inte räkna dagarna innan han reser. Att ha exakt koll på hur många dagar det var kvar innan avresa fick mig att må dåligt och stressade mig så att allt kändes som en kamp mot klockan. Nu kommer det tillfällen då allt känns extremt jobbigt, tårarna kommer och magen känns som ett stormande hav. Men det är ändå mer balanserat än innan. Jag försöker sysselsätta mig med sådant som ändå ger en positiv känsla till att han åker. Älskling älskar överraskningar så jag håller på att köpa lite småpaket som jag ska skicka ner till jul och jag har beställt foton hos fotografen idag. Jag, Älskling och hans föräldrar tog familje- och parfoton i början av november. En present som Älskling fick av mig inför hans kommande utlandstjänst och som uppskattades mycket av oss alla.
Men att vara positiv är inte alltid lätt, inte ens om man är positiv som person.
*Kram till er som behöver en*
Nu brukar jag och Älskling visserligen ha det mysigt tillsammans, men nu under helgen var det extra mysigt och det är precis vad jag behöver nu när han snart reser. Man behöver liksom tanka kärlek helt enkelt!
Det enda som kändes jobbigt under helgen var när vi hörde nyheterna om att soldater skadats i afghanistan...
det fick den där klumpen att komma tillbaka i magen igen och bröstet liksom kändes tungt. Men vilken tur att de verkar klara sig. Hoppas att de slipper bestående men, både fysiska och psykiska.
Samtidigt som nyheterna gick på teven så hade jag precis innan sagt till Älskling att han lyssnade på "konstig" musik på datorn. Det visade sig att han letade begravningsmusik till sin "sista önskan" OM något skulle hända.
Fy vilken känsla det gav i kroppen!! Att det samtidigt kom nyheter om de sårade soldaterna blev lite för mycket. Älskling märkte väl att det inte riktigt var rätt läge att sitta med den uppgiften nu så han stängde ner musiken och nu ska vi ta tag med den uppgiften nästa vecka istället. Men jag ser inte fram emot det. Men jag förstår varför det ska göras och tycker att det är viktigt. Jag funderar att samtidigt skriva min "sista önskan" om något skulle hända mig. Alla borde egentligen ha en sådan som måste uppdateras varje år. Om jag också skriver en så kanske det inte blir lika jobbigt känslomässigt utan lite mer neutralt om man nu kan kalla en sådan uppgift för det.
Men jag är glad att jag lyckades vända de jobbiga känslorna till något positivt och tog till vara på helgen och vår tid tillsammans istället för att bli helt nere och ledsen.
Den sista tiden har jag känt mig förvånansvärt stark och jag anstränger mig för att inte räkna dagarna innan han reser. Att ha exakt koll på hur många dagar det var kvar innan avresa fick mig att må dåligt och stressade mig så att allt kändes som en kamp mot klockan. Nu kommer det tillfällen då allt känns extremt jobbigt, tårarna kommer och magen känns som ett stormande hav. Men det är ändå mer balanserat än innan. Jag försöker sysselsätta mig med sådant som ändå ger en positiv känsla till att han åker. Älskling älskar överraskningar så jag håller på att köpa lite småpaket som jag ska skicka ner till jul och jag har beställt foton hos fotografen idag. Jag, Älskling och hans föräldrar tog familje- och parfoton i början av november. En present som Älskling fick av mig inför hans kommande utlandstjänst och som uppskattades mycket av oss alla.
Men att vara positiv är inte alltid lätt, inte ens om man är positiv som person.
*Kram till er som behöver en*
Kommentarer
Trackback
